Bokcirkel i kväll

Kjell johansson. Foto: Cato Lein.

Vet du inte vad du ska göra i morgon kväll? Är du dessutom intresserad av att läsa har vi ett förslag: bokcirkeln på Lunabiblioteket, i Café Blå. Dit är alla välkomna. Helst ska du förstås ha läst eller hinna läsa Kjell Johanssons ”Huset vid flon”, det är den boken vi ska diskutera.

Vid senaste träffen med bokcirkeln var det Beate Grimsrud  och hennes En dåre fri som deltagarna pratade om.

Svensk och norsk på samma gång

Grimsrud är född i Norge, men är sedan många år verksam i Sverige. Hon har gett ut fem romaner, en novellsamling och varit medförfattare till en rad barnböcker. Med En dåre fri blev hon dubbelt nominerad till Nordiska rådets romanpris – både som norsk och svensk kandidat. Nu fick hon inte det priset, men väl både Sveriges radios romanpris och Bragepriset, norska motsvarigheten till Augustpriset.

Eli med flera

En dåre fri handlar om Eli, som är schizofren och försöker få sitt liv att fungera. Hon hör röster, åker ut och in på psyket och är tungt medicinerad. Många har sett boken som en kritik av svensk psykvård.

Eli är författare och den första reflektionen i bokcirkeln var om boken är självbiografisk. De biografiska kopplingarna mellan bokens Eli och författaren Grimsrud är onekligen många och svåra att helt bortse från. Kvinnorna är i samma ålder, skriver böcker som får samma priser, de har samma extrema klädstil och till och med frisyren stämmer överens.

Självbiografisk?

Grimsrud måste i alla fall ha stor kunskap om psykvården, tyckte en del av oss. Man fick verkligen bilden av att hon själv har varit med om det som boken berättar. Det borde vara orimligt att kunna skriva såhär utan egen erfarenhet.

Hon kanske har haft någon nära som varit sjuk? Biografiska tolkningar anses omoderna, och kanske blir boken också bättre om man bortser från dessa likheter och läser den fristående som det verk det är? En av deltagarna som hade lyssnat på Grimsrud berättade att hon själv sagt att hon inte vill att läsningen ska påverkas av hennes egen person.

Pojkarna

Beate Grimsrud. Foto: Henrik Lindal.

Eli har fyra olika pojkröster i sitt huvud, och de styr och ställer med henne. En av oss tyckte att det faktum att pojkarna alltid dyker upp och tydliggör hur hon känner, förmodligen gör att hon kan hantera olika känslor.

Rösterna; den gråtande Espen, den sportande Emil, den arge Erik, och den belevade så kallat shopaholicen Prins Eugen, dyker upp allteftersom Eli växer upp. Rösternas närvaro verkar vara reaktioner på olika saker som händer i Elis liv. Espen, den första rösten, dyker ju till exempel upp efter en urartad skolpjäs där Eli med sitt ljuslockiga hår mot sin vilja tvingats spela prinsessa. Hon ville ju hellre spela hjälten!

Språket

Vi pratade om språket, som vi tyckte var ryckigt, ”mycket hit och dit”. Men det var samtidigt lättläst, nästan ett actionspråk. Man glider fram i läsningen, man slänger sig över sidorna.

En i gruppen tyckte däremot att språket ger för lite motstånd när det är ett sådant allvarligt ämne. Kanske skriver hon på detta iskalla sätt för att få distans, för att orka med att skriva om så här mörka ämnen?

Ljus i mörkret

Det är dock inte bara mörker och elände i boken som man kunde tro. Drastisk, rolig och skarp var några av omdömena. Eli har en otroligt stark självkänsla och är mycket förslagen.

Som barn hade hon grav dyslexi, och blev rådd av sin stödfröken att ge upp drömmen om att bli författare. Istället för att bli nedslagen tycker hon istället synd om stödfröken.

Synd om en människa som inte vet att man kan bli det man vill. Kanske har jag suttit här med en som inte vill vara stödfröken. Jag vet vad jag vill. Detta är en självkänsla som Eli bär med sig boken igenom.

Och så nästa träff

Nästa gång bokcirkeln träffas är alltså idag, onsdag, klockan 18 i Café Blå. För frågor ring 08-523 016 14

Text: Karolina Wiberg, bibliotekarie

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.