_{Vill ha fler möten}

_{Hur får man en kulturkrock att bli ett kulturmöte? Det var en av funderingarna som Kima George hade när hon började skriva boken om sig och sin folkgrupp. I mars kom hennes debutbok På jakt efter min historia fann jag mitt hemland.}

_{Kima kom till Sverige när hon var fem år, men hon är född i Tyskland dit familjen flyttat från Turkiet. Hon är yngst av åtta syskon och uppväxt i Ronna. Först vid 17 års ålder besökte hon för första gången sina föräldrars hemby i Turkiet – ett  avgörande led i hennes sökande efter sin egen identitet. Väl i Midyat började hon längta hem – till Södertälje och Sverige.}

_{Kima George  jobbar på Södertälje kommuns kommunikationsenhet och beskriver sig som kommunikatör och IT-människa.Hon är gift, har fyra barn mellan 2 och 19 år och har precis fyllt 40.}

_{– Kanske min bok är ett positivt resultat av en 40-årskris, skrattar hon, och det känns verkligen skönt att ha fullbordat projektet.}

_{I fyra år höll hon på med boken.}

_{– Jag är periodare som skribent och när jag skriver blir det mest på kvällen, i sovrummet, ibland mitt i natten.}

_{Och det kan man ju förstå, med fyra barn och heltidsjobb. Men hon har ett bra tänkställe också: Slussen. I slusskiosken, som hennes pappa då ägde, hade hon sitt första sommarjobb.}

_{– Det var en spännande plats att vara på och det tycker jag fortfarande. Jag går ofta dit. Tittar på båtar och folk. Har tänkt mycket där, inte minst under de här fyra åren.}

_{Boken har fått  ett positivt mottagande. På tvååringen Emilios dagis sa personalen:}

_{– Äntligen! Nu förstår vi.}

_{–Förskole- och skolpersonal  är en av målgrupperna och mest vänder jag mig till svenskar med boken, men jag ville också ge en betraktelse över vårt liv till många suryoyeungdomar.}

_{Också där hon minst väntat det har bemötandet varit gott. Eftersom hon ser assyrier och syrianer som en grupp – inte två– hade hon väntat kritik från folk med extrema åsikter i den frågan. Kima  föredrar nämligen namnet suryoye i stället för det krångliga ”assyrier/syrianer”. Kallar man hela folkgruppen suryoye på det egna språket, kan man väl göra det på svenska också, menar hon.}

_{”Tänk om vi kunde enas om detta i stället för att kämpa mot varandra” skriver hon.}

Kima George utanför Slusskiosken.

_{I boken har hon valt att inte bara ha faktakapitel som Vanliga Frågor & Svar och Från Mesopotamien till Södertälje – En resa på över 5 000 år utan också att berätta om tio suryoyepersoner i olika åldrar och situationer. Det är ett bra grepp som ger läsaren en inblick i varje persons liv och tankar och resonemang inför olika  livshändelser.}

_{I min smak gör hon det senare på ett lite för omständligt sätt, något som kanske också det beror på andra traditioner, andra ideal. Är denna min bedömning också ett utslag av en kulturkrock?}

_{Men min största invändning mot boken är att den inte är ordentligt redigerad och korrekturläst. Ett par av faktaavsnitten kan med fördel slås ihop och tryckfel, till hälften ändrade meningskonstruktioner (datorns baksida) med mera  gör att man blir störd i sitt läsflyt. Det är mycket synd och jag hoppas verkligen att rödpennan får jobba ordentligt till den andra upplaga som snart kommer. För det här stoffet är intressant och viktigt. Också jag som i flera år har arbetat med undervisning och språkträning i svenska för bland andra suryoye har hittat förklaringar på mycket som jag undrat över.}

_{Särskilt i vissa av personberättelserna blir gapet mellan olika kulturer tydligt. Visst, det är ett stort gap, men det är inte omöjligt att skutta över det , lägga ett par spänger eller varför inte bygga en tvåfilig bro.}

_{– Vi suryoye får inte bara vänta på att bli inbjudna. Vi måste kräva också. Och hur mycket bjuder vi in svenskarna? frågar Kima, som hoppas att hennes bok ska bidra till möten i stället för krockar mellan suryoye och svenskar.}

_{När Kimas 80-åriga mamma fick boken i sin hand, sa hon:}

_{– För första gången önskar jag att jag kunnat läsa.}

_{Text: Margareta Lithén}

_{Foto Göran G. Johansson}

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.