Kulturdelen

Som vanligt träffades läsecirkeln på Luna på Café Blå rummet en onsdag, senast i slutet av april. Senast i raden av böcker var Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Det har blivit många böcker som avhandlats sedan läsecirkeln startade hösten 2006. Hos mig fyller den ett behov att inte bara läsa en bra bok, snabbt glömma den och fortsätta att läsa nästa. Nej, det blir en annan upplevelse att först läsa boken, fundera på vad den handlar om, vad den vill uttrycka och hur den klingar mot mig och mitt liv. För att sedan i lugn och ro över en kopp kaffe samtala med andra som läst samma bok.

Andras synpunkter av boken ger ofta riktiga aha-upplevelser. Ja, så kan man också se det! Ibland berättar deltagare om händelser i deras eget liv och det ger fina stunder.

Öppenheten lockar

Luna läsecirkel är speciell eftersom den är öppen för alla som vill vara med. De flesta läsecirklar består av kamratgrupper som träffas hos varandra, äter något gott och pratar om litteratur. Sådana grupper kan vara svåra att komma med i. Men den öppna formen i vår läsecirkel gör att många känt sig välkomna att delta.

Det finns en genomströmning av människor i cirkeln vilket är på gott och ont. Det goda är att nya deltagare har nya erfarenheter och nya idéer om vad vi ska läsa. Jag uppskattar när man får läsa författare som man annars inte skulle ha hittat. Vi läsare har många gånger en tendens att fastna i genrer och att läsa om samma slags bok gång på gång.

Igelkott

Författaren Muriel Barbery. Foto: © C. Hélie, Gallimard.

Den här gången hade vi läst Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det är en askungesaga i Parismiljö. Huvudpersonen är en kvinnlig portvakt i ett rikemanshus. Hennes stora intresse är litteratur och filosofi. Det gör hon allt för att dölja för husets invånare. I stället spelar hon rollen av halvdum och obildad för att de rika i huset inte ska störas i sina fördomar hur en portvakt i Paris ska vara. Hennes tillbakadragna liv är en följd av ett barndomstrauma. En japansk man som flyttar in i huset upptäcker hennes stora intresse för kultur och ser och bejakar henne som människa och kvinna. Hon öppnar sina inre dörrar för livet och kärleken, men dör i slutet av boken i en trafikolycka.

Nja

Just slutet kändes inte rätt, tycker jag, utan ett dåligt sätt av författaren att lösa problemet med hur boken skulle sluta.

Jag tyckte inte att boken grep mig riktigt och att den balanserade på gränsen till det banala. Andra tyckte att det fanns filosofiska resonemang som var spännande. Spännande var också fascinationen för den japanska kulturen. Och Paris är alltid Paris, speciellt om våren.

Nästa gång blir onsdagen den 18 maj klockan 18, i Café blå i Lunabiblioteket. Till dess läser vi en valfri poesibok av Tomas Tranströmer.

Bjarne Paulson, deltagare i Luna läsecirkel

Bjarne Paulson

Jag tycker om att läsa böcker, vara tillsamman med vänner och vandra, cykla och åka skidor, berättar Bjarne Paulson. Jag är nyss 60 fyllda. Jag och min fru Anna-Lena bor i ett hus i Vibergen som känns ganska stort nu när barnen är utflugna. Bjarne är bibliotekarie och var bland annat med och formade det skrivarläger som kommunen varje år håller för ungdomar.