Kulturdelen

Rak och naken. Så beskriver Renio Poli hip hop-musiken. Han är, fast han bara är 21 år, musiker, arrangör, låtskrivare och producent av just hip hop.

Inspelningsstudion ligger vägg i vägg med Kulturdelens redaktion, Västra Kanalgatan 23, mitt i huset, men är så väl inbyggd att inte en ton, inte ett dunk slipper ut från de tjocka väggarna. Trots det till synes rätt brutala tonfallet.

I studion får plats ett piano, en keyboard, ett litet inspelningsrum bakom en glasruta och en jättestor inspelningspanel med rattar och spakar. Det ser proffsigt ut och är det också. Och ändå är studion inbjudande med mjuka soffor och en puttrande kaffepanna. Här finns det någon som gillar sin miljö.

Gränslösheten

– Hip hopen är musik utan gränser, en musikstil där jag får säga vad jag vill och komma undan med det, säger Renio Poli och låter oss lyssna på ett smakprov, En stad, ett folk. Den låten, som han och hans musikkompis Björn Ödman bland annat uppförde vid förra årets kulturnatt på Lunabiblioteket, har blivit något av Södertäljes nationalsång.

– Hip hopen är mer än musik, den är en hel livsstil. Text, musik, umgängeskretsar, kläder, events, ja även graffitin hör dit. Ett sätt att identifiera sig. Även politiskt. Här är det inte tal om någon diplomati. Själva musiken har likheter med rapen. Texterna är samhällskritiska. Kaxigt kritiska. Hela grejen växte fram ur som en del av en proteströrelse i USA.

Kursändring

– Dagens amerikanske hip hop har emellertid ändrats helt, trehundrasextio grader, och blivit mer kommersialiserad. Tyvärr. Nu sjunger man mycket om fina bilar och dyra smycken och budskapet är att detta är något att sträva efter. Precis tvärtom vad grunden var.

Själv håller Renio på med hip hop på två olika sätt. Det ena gör han med kompisen Björn Ödman. Där ligger de nära den ursprungliga hip hopen med rått och rakt budskap, här vill de påverka, utan krusiduller. Till den hör just En stad, ett folk. Med den sortens musik är de ute på skolor och uppträder, fester, fritidsgårdar och annat och vänder sig främst till ungdomar. Med musiken som verktyg vill de få ut sitt budskap. En del av ungdomarna de träffar när de är ute i skolorna kommer till studion och får prova på att spela in sin musik.

– Jag bjuder på det. De får en scen att uppträda på, det ger självförtroende. Jag vet hur det var.

Berns salonger

Till och med på Berns har Renio Poli och Björn Ödman och han hip hopat en gång.

– Jag trodde de skämtade när de ringde och ville boka oss, men shit va kul, tänkte vi sen, det är väl bra att vara på otippade ställen, vi fick chansen att nå fler.

– Bara det att vi kommer tillsammans, Björn och jag, hjälper till att riva ner fördomar och det är bra. Skit samma var du kommer ifrån, det är vad du gör som räknas. Vi är gamla kompisar, Björn och jag, och det tycker många är konstigt. Jag med mitt assyriska ursprung och Björn med sitt helsvenska

Fler strängar på lyran

Den andra sortens hip hop är mer lämpad för klubbmiljö, budskapet är visserligen fortfarande det viktigaste, påpekar Renio Poli, men kanterna är lite avslipade för att passa en bredare publik. Den musiken gör han ibland själv och ibland med kompisen Jonathan Landström.

Renio Poli har hållit på med musik sen han var sju, åtta år. Först spelade an keyboard och piano, och när han var femton började han producera musik. Ungt? Nja, det finns tolvåringar som producerar idag, säger han. Sen 2009 sjunger han själv in skivor, har gjort en soloskiva hittills. Mitt universum heter den.

Egen musik och andras

– Många tycker att min musik liknar pop. Omkring 50 spelningar blev det i fjol, en i veckan, med Björn eller nån annan eller så framträder jag ensam.

Det är vad han hinner, tiden går i övrigt åt att producera åt andra artister och att arrangera musik. Och så är han något så – för en hip hopare – otippat som redovisningskonsult i ett familjeföretag. Han började där som 17-åring, trist men lärorikt, summerar han. På företaget är han allt mindre, i takt med att musiken tar över.

– Till och med reklamspottar är roligt, det trodde jag skulle vara det sista jag åtog mig, men det är kreativt det med. Att bara var ovuxen och låta kreativiteten strömma.

Ett exempel på den genren är en reklamspot till Kantro Apple Store som snurrar på Rix Fm under december månad som julreklam!

Känslan

– Musik och text måste jobba bra ihop, summerar han. Man ska kunna blunda och redan innan texten börjar ska musiken ha gett känslan jag vill komma åt. Känslan är det viktigaste, den kan till och med kompensera nån som inte sjunger så himla bra.

Budskapet, då?

– Jo, att alla människor är lika mycket värda och måste visas samma respekt.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G Johansson

En del av ”En stad, ett folk”, skriven av Renio Poli och Björn Ödman:

Unga killar slåss va, det hörs för ofta

invandrarproblem, förorten borde softa

men kom till oss då, och hälsa på

snälla ta ner dina händer bror, det här är inget rån

syster passa megafon, mitt skit det måste ut

jag har mycket jag vill säga innan livet tar slut

jag ber till gud, snälla ge mig ljud

för mina texter flyger ur mig snabbare än ett spjut

och det här bror är rap för gatan

alla grabbar här omkring, ni måste sluta hata

så lägg ner ditt vapen, gör någonting bra

ni kan säga vad ni vill, men jag är stolt över min stad

om du vill kom förbi, vi kan ta en kebab

jag svär vi drar till klacken, aff har hemmamatch

så shoo habibi, ejdarbo hat, walla kajiso tawdi bara bra tack

”Jag vill bara hem”, skriven av Renio Poli:

Plikter de ska göras, mixa någon annans låt

Inte lämnat studion i år

Glömt att leva, hämta inspiration

bara jobbat, för att jobba, för att bygga upp ett mål

jag har missat massa saker, för att hinna massa annat

och jag hoppas att det är värt det, jag ska vinna för att annars

man lever bara en gång

och ingen självrisk i världen betalar denna sång,

men jag vill bara koppla av lite granna

göra massa saker, typ va som alla andra

men jobbet det trycker mig ner, jobbiga människor ännu mer

vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra nu

packa ner mina väskor, jag ska lämna den här resan för gott

Spotify: Renio Poli – Mitt Universum