Kulturdelen

På 70-talet och början av 80-talet var Södertälje ett hett namn på kartan för jazz- och bluesälskare. Med egen förening och en rad utövande musiker. Nu är det dags igen: Södertälje jazz- och bluesförening har återuppstått!

Initiativtagare till den nyväckta föreningen är Lasse Jansson, själv sångare och gitarrist, musikälskare och särskilt bluesälskare.

Vi träffas på Tratten för en pratstund. Utanför fönstret är allting vitt, det är den ettrigaste vintern på många år.

En egen fast scen för jazz- och bluesälskare är en dröm för Lasse Jansson och den återuppväckta Södertälje jazz- och bluesförening.

Förening med nytt liv

– Jag var ofta på spelningarna som tidigare Södertälje jazz- och bluesförening ordnade, berättar han mellan lunchtuggorna. Det var på Hornet, på nån krog, på Shakespeare, innestället som låg alldeles vid bron där nu Tom Tit nu har en del av sin gård. Men intresset för jazz och blues dalade från mitten av 80-talet och entusiasterna tröttnade. Den årliga bluespicknicken på Torekällberget överlevde sig själv, och tyvärr drog nog vis- och bluesfestivalen på Tom Tit sitt sista andetag så sent som i somras.

– Det är inget att säga om det, konstaterar han, men nu är vi några stycken som har bestämt oss för att blåsa liv i föreningen igen.

Sagt och gjort. De började med att dra igång en intressegrupp på Facebook och gensvaret där bekräftade att behovet finns, det är många Södertäljebor som längtar efter mer jazz- och bluesmusik.

– Det finns så mycket bra musik av de här sorterna, många duktiga utövare som nu sitter ensamma hemma i sina källare och lirar. Det är sånt slöseri att inte erbjuda dem publik och att inte erbjuda publiken musiker. I olika konstellationer.

Torekällberget igen

Några av eldsjälarna, med Lasse Jansson i spetsen, träffades i höstas för att göra allvar av den nya föreningen. Just nu består den av en interimstyrelse, med Lasse Jansson, Perra Andersson, Hasse Ferner och Mari Carlquist. Trummisen Stoffe Sundlöf är revisor och Jan Gisslén suppleant.

Redan är spelningar inprickade i almanackan. Första blir på Estrad, i den gamla Hornet-miljön, den 28 januari. Då kommer Claes Yngström och Big Tex Three och den sprillans nya föreningen står som medarrangör. Därefter följer tre, fyra olika arrangemang under våren på olika ställen, förhoppningsvis en del egna, säger Lasse Jansson, och några med medarrangörer, på olika ställen.

En hemsida är på G med information för redan frälsta och nytillkomna musiclovers. Och i höst, i augusti nån gång, siktar de på att duka upp för bluespicknick på Torkällberget igen.

Lasse Jansson pratar mycket om blues. Vad är det som är så bra med den?

– Åh, den går rakt in. Känns i hela kroppen, försäkrar han. Det är tongångarna, vibrationerna inuti. Man mår bra, helt enkelt.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Bluesen och gospeln har samma rötter, berättar Lasse Jansson. Från slaveriets tid i USA, då slavarna inte fick prata med varandra, men sjunga gick bra.

Ordet blues kommer ur ”feeling blue”, det vill säga, känner mig ensam. Men att musikgenren skulle vara en lång klagan håller inte Lasse Jansson med om.

– Men känslosamt, ja det är det. Man får bättre sinnesstämning när man lyssnar, bluesen ger något till själen.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.