Magiskt i mörklagd konsthall

Hela konsthallen mörklagd, bara belyst av enstaka lampor, projektorer och en UV- kanon. Dubbelväggar delar av hallen samtidigt som de tjänstgör som hyllor till projektorer och annan elektronik.

Elin Jönsson, mediapedagog på Kulturskolan hänger en ram kring videopastischen på Vincent van Goghs Självporträtt.

Konsthallen mörklagd, bitvis svartmenad av tyg. Två utställningar och en workshop. Kulturskolan drar oss in i en magisk värld av självlysande fiskar i färgställningar som man knappt kan tro på; skulpturer som lyser; klassiska målningar, där motiven hittar på ofog; rörliga bilder på svävande duk.

Spännande tänka mörker

Det är nytt för oss med installationer i mörker i ett så stort rum. Det känns ovant och spännande att tänka mörker, säger Rolando.

Det var efter ett inslag i Kulturnatten i höstas av några äldre elever, som Rolando Pérez och hans kolleger fick frågan om de ville göra något liknande i större skala i Konsthallen under två veckor i april.

Rolando Pérez kollar slöjor och projicering.

Flygande färger – ett 3D kalejdoskop har kulturskolelärarna och konstnärerna Rolando Pérez och Annika Olsson Pérez och deras elever kallat den större utställningen. Levande porträtt heter den mindre som gjorts av Kulturskolans kvällskurselever i Digitala medier under ledning av mediapedagogerna Elin Jönsson och Ola Abrahamsson.

Barn är kreativa, men för att det ska bli något krävs också disciplin, problemlösning och fingerfärdighet, säger Annika Olsson Pérez, konstnär och lärare på Kulturskolan.

Problem att lösa

När barnen har visat prov på detta är det lärarnas tur. För att få utställningen på plats och få den att fungera krävs också de tre storheterna. När Kulturdelen tittar in i Konsthallen ser vi det i full utblomning. Här finns problem att lösa hela tiden och fingerfärdighet går åt, men utan Werner Näslund hade de inte klarat det. Han är utställningstekniker på Luna Kulturhus och kan det här med bygge, el, elektronik, sånt som är själva förutsättningen i båda de här utställningarna.

Här har vi gjort en modell av Konsthallen, säger Rolando och visar en liten fågelperspektivmodell över hela ombygget för de två utställningsveckorna.

Rolando och Annika har tre grupper i måleri och tre i keramik i Kulturskolan. En gång i veckan kommer eleverna och jobbar, de yngsta i en och en halv timme, de äldre i två timmar. Totalt har 130 elever medverkat i utställningen.

Ljusskulpturer

Vatten och ljus är de teman, som de har arbetat efter och lågstadieelever har målat fiskar och andra vattendjur, som både är lätta att känna igen och helt overkliga. Mellanstadieelever har framställt lysobjekt av olika slag i papier maché, som målats. Kalla dem lampor, OK, men jag vet inte om jag skulle tordas ha dem hemma – i alla fall inte i sovrummet.

Annika Olsson Pérez.

Några av skulpturerna har börjat som blyertsteckningar, kopierats på tunn transparent plast, som sedan klistrats på tjockare, matt plast och formats. Med belysning inifrån blir de ljusskulpturer.

– De har gjorts av elever som går i 7:an eller 8:an, berättar Annika. De går sjätte året hos oss nu.

– När eleverna först kommer till oss får de lära sig olika tekniker, men sedan blir vi mer som mentorer än lärare. Ibland kan de arbeta med egna större projekt, som den elev som har gjort videofilmen borta i hörnet.

Helst skulle de vilja erbjuda 3 nivåer: Nybörjarkurs, Fortsättningskurs och Avancerad kurs.

– Då skulle vi bli mer som handledare. Vi har så många multibegåvningar. De är både duktiga i skolan och har olika konstnärliga talanger.

– Många vill odla också sin estetiska sida även om de satsar på ett yrke inom ett helt annat område.

Ola Abrahamsson och Elin Jönsson, båda mediapedagoger på Kulturskolan försöker få till van Eyck-pastischen som den ska vara. På andra sidan väggen löser Annika Olsson Pérez och hennes dotter Ulrika ett annat problem.

Porträtt med ofog

– Vilken var det nu? Werner Näslund har ett antal fjärrkontroller att välja på till –förhoppningsvis – lika många projektorer och annan elektronik av skilda märken.

En kraftig mellanvägg skärmar av utställningen Levande porträtt och är samtidigt fundamentet för de fastskruvade projektorer, som visar porträtten på duk inom guldramar. De är gjorda av elva elever mellan 12 och 16 år, som gått Kulturskolans kvällskurs i Digitala medier.

– De fick utgå utgå från sju klassiska målningar av kända konstnärer , bland andra Munch, Magritte och van Gogh och sedan göra en video med ett nyinlagt, oväntat, ibland rörligt moment, berättar Elin Jönsson, en av mediapedagogerna, medan hon visar mig ett exempel på sin laptop.

– Där blir bra! Utställningsteknikern Werner Näslund i högsta hugg med att passa in ramen i ett levande porträtt, som gjorts på René Magrittes The son of man.

Green screen-teknik

– Vilken rolig idé, utbrister jag och då avslöjar hon att den är inspirerad av Harry Potterfilmerna. Green screen kallas tekniken de har använt: först har de filmat den klassiska målningen i ett klipp, sedan det nya momentet mot en grön skärm i ett annat klipp. Därefter har de mixat nytt med gammalt i en ny avfilmning.

– De har arbetat under fem månader med det här. Funderat, filmat, klätt ut sig, provat.

Vad allt kan man inte hitta i havet! Det här hittade några av Kulturskolans 7-9- åringar. Med UV-kanon blir deras figurer självlysande.

Under utställningstiden ska skolklasser få komma till Konsthallen och komponera mönster av färdiggjorda detaljer på ljusbord, som Werner har tillverkat.

Att utställningen sammanfaller med Kulturskolans två presentationsveckor är en händelse och inte någon tanke.

– Jag antar att det var de här två veckorna som Konsthallen var ledig, säger Annika, som är glad att också konstämnena på skolan får visa upp sig. De andra ämnena har ju föreställningar.

– Men det här är vår scen, säger hon.

Annika Olsson Pérez bekantar sig med en lysande kobra.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.