Kulturdelen

Nästa föreställning blir Rödluvan, berättar Sandra Margareta Karlung, kultursommarjobbare.

I ett tygskjul stort som ett normalt utedass bor Kasper och en massa sagofigurer. Skjulet/teatern flyttar runt på Torekällberget och här kan man få höra och se sagor i sommar.

Sandra Margareta Karlung, gymnasiestuderande på Södra Latins teaterlinje och känd från bland annat Södertälje Teateramatörer och Kulturdelen, har fått ett av kommunens kultursommarjobb. Under några veckor spelar hon kasperteater.

När Kulturdelen tittar förbi, står teatern i Råbygårdens trädgård och ett trettiotal barn på cirka 3 – 8 år och några vuxna står och sitter i en halvcirkel framför. Sandra står bredvid, och presenterar sin teater och sin scen.

– Ser alla min hand nu, frågar Sandra och viftar med fingrarna i utrymmet mellan ridåhalvorna. För det är här teatern är.

– Ja, kommer det i spridda skurar från barnen.

Väl bakom scenen blir hon först Kasper, som hälsar välkommen och frågar om barnen har hört sagan om de tre bockarna Bruse. Sedan börjar hon spela sagan om de tre systrarna Suse, som skulle gå över en bro; som blev stoppade av en hungrig dinosaurie och som klarade sig till slut.

– Att det fick bli tre systrar Suse beror helt enkelt på bockbristen i väskan med dockor, avslöjar Sandra för Kulturdelen efter föreställningen.

Trots att det är liv och rörelse runtomkring, sitter barnen helt fokuserade på vad som händer på den lilla scenen tills dinosaurien vrålande blir besegrad.

– Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut, säger Sandra och barnen applåderar stillsamt.

Men när Sandra tittar fram och frågar om de vill komma bakom och hälsa på dockorna, då blir det fart på dem.

– Vi gör ringen lite större, så fler kan se, säger Sandra och visar hur man gör med dockorna.

Nästan alla barn vill prova och för de flesta går det bra, men en docka tappar huvudet – något som Sandra elegant avdramatiserar.

En liten pojke kämpar med att hantera monster/dinosauriedockan och det riktigt strålar om honom, när han lyckas och dessutom får tampas med vargdockan på Sandras hand.

– Vargen och dinosaurien ska nästan alltid slåss, berättar Sandra efter föreställningen. Och för de flesta barn är det här är det bästa: att få se dockorna på nära håll och prova på att agera med dem.

Snipp, snapp, snut. Så var texten slut.

Text: Margareta Lithén