Kulturdelen

Kära läsare,

För många år sedan hörde jag författaren Theodor Kallifatides berätta om hur det gick till när han förstod att han inte förstod, trots att han förstod. Han var ny i landet och arbetade som diskare på en krog. Där anklagades han efter en tid oförskyllt för stöld. Det är lika bra du erkänner, det blir enklare, sa krökaren. Kallifatides begrep precis alla ord som krögaren använde och han kunde tillräckligt med svenska för att själv bli förstådd. Ändå insåg han att det räckte inte, att det ligger mer bakom orden, att varje ord måste erövras för att man ska förstå dess djupa innebörd.

Ja, jo, det är väl så, tänkte jag då. Inte förrän härom söndagen, trillade polletten ner. Med en krönika av Nina Björk i radions Go’morrron världen, P1.

Laddning

Hon hade just läst Kajsa Grytt, sångerska, punkikon i gruppen Tant Strul och gitarrist, som just kommit ut med sin självbiografi. I den berättar hon hur hon en gång recenserades av DN:s Bengt Olsson. Han skrev att ”att höra Kajsa Grytt var som att ha en skrikande, jobbig, pockande brud hängande i byxbenet”. Han träffade min ömmaste punkt, skriver Kajsa Grytt och Nina Björk tar ytterligare ett exempel. Från hundra år tidigare, när författaren Victoria Benedictsson av en manlig kollega kallades sentimental. ”Det skärande disharmoniska ordet har slagit ett sår som inte tål vid det ringaste berörande”, skrev hon 1884 i sin dagbok.

Orden bakom orden

– Det räcker med några ord för att frammana ett helt universum, sa Nina Björk.

Tjocka av sin historiska betydelse ligger orden där och väntar, färdiga att plockas upp av samtida talare, som inte bara tar ord i sin mun utan ord som är laddade med hela kvinnoföraktets historia. Det fångar oss kvinnor, konstaterar hon, avväpnar oss, väcker inte ilska utan skam.

Det vill säga ord har genom historien laddats, och laddas med det sammanhang de använts i. Förtryck, hierarki, men också motstånd, solidaritet, uppror.

– Alla kan säga alla ord de vill, sa Nina Björk, på så sätt är språket demokratiskt. Men demokrati kräver ansvar.

– För ingen samtida språkanvändare kan ladda ”Jävla hetro” med samma kraft som ”jävla flata”, avslutade hon.

Kräftmod

Och vad har nu det med Theodor Kallifatides att göra? Jo, det var ju den där ytan han ville komma bakom, sätta in de nya ord han försökte erövra i sitt rätta historiska sammanhang. Alla som har lyssnat på honom eller läst hans böcker vet att just detta är en ständigt pågående strävan för honom.

Effekten, när han så hade erkänt en stöld han inte hade begått, blev i alla fall att han stängde in sig på sin kammare med Fröken Julie av August Strindberg, ett grekiskt-engelskt och ett engelskt-svenskt lexikon, det fick bli översättning i två steg.

Efter en tid knackade grannarna på dörren, det hade blivit kräftdags och de undrade om den exotiske utlänningen ville göra dem sällskap och så hängde de på honom haklapp och pappershatt med gummiband under hakan. Framemot midnatt och efter några modförstärkande klunkar kände han sig redo att prova sin nyvunna kunskap. Han knackade i glaset och reste sig upp och sa:

”Det synes mig som vore vi samtliga berusade.”

Text: Ingrid Sjökvist, chefredaktör

Foto: Olof Näslund

Hela Nina Björks krönika går, åtminstone en bit in i juni, att lyssna på i sin helhet

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.