Ledare mars

Häromkvällen. I en svensk medelstor småstad. Kylan hade lättat sitt grepp och släppt fram en förvånad, tät dimma. Folk som pappsilhuetter längs trottoarerna. I ett gathörn plötsligt en mansgestalt med plommonstop och slängkappa. Ansiktet ungt. Ett kort möte så var det över, så var han borta. Men snabbare än nästa hjärtslag fanns filmerna där, de från 40- och 50-talet, alla inspelade i London, alltid på en järnvägsstation, alltid hemliga och i dimma. Alltid vid lyktstolpar. Och minst ett plommonstop.

Med filmscenerna som gled fram ur minnet följde situationerna, jag var tillbaka i biosalonger. Säkert blandade jag ihop de där gångerna, men salongerna fanns där lika fullt, med popcorn och bakerstabänken, Trix och gråten som inte skulle vare sig visas eller höras hur sorgligt slutet än var.

Samma sak med andra sinnen. En doft och plötsligt befinner jag mig i mormors kök och kan räkna våderna på de bleknade tapeterna, eller på femte avenyn i New York och passerar en rykande gatubrunn, eller i skolbänken och fnittrar nervöst inför diktläsningen på roliga timmen.  En mobilsignal och jag flyttas till tonårsrummet där Annchristin och Britt-Marie och jag shejkar loss till Tommy Steele. En röst, en handrörelse, en lätt pendeltågsberöring och han, den undanträngde, dyker upp ur det fördolda.

Samma sak med språket, det talade och skrivna, det kroppsliga och anade. En fras kan öppna hela scener, ett ord, en brytning, en dialekt. Människosonen med betoning på sista o:et får hela den västerbottniska fjällvärlden att bre ut sig. Ah du, med tonvikt på du:et, den skånska slätten och sundet med Köpenhamn och kontinenten där långt borta. Krösamos, ja då får hon vara med igen, mormor.

Kommunikation helt enkelt, en rykande och olydig ocean av associationer. Fullständigt nödvändiga för att vi ska kunna orientera oss och överhuvudtaget begripa någonting. Som hur i all sin dar man kan gå omkring i plommonstop nuförtiden. I dimma till råga på allt.

Text: Ingrid Sjökvist

Illustration: Göran G. Johansson

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar