Kulturdelen

Peter Nilsson, så heter april månads poet. Han är Södertäljebo, även om han numera bor i Göteborg, och han besöker sin gamla hemstad då och då. Understundom för publika framträdanden. Kulturdelen bjuder på några underfundiga texter ur hans flitiga penna och ett samtal med honom.

Peter Nilson är poet, författare och journalist. I fjol förärades han Dalslands litteraturpris. På kulturnatten i Luna kulturhus i höstas, inför en stor publik, berättade han om sitt äventyr med Dalsland.

– Det började för flera år sedan, berättade han. Jag visste ingenting om landskapet när jag fick uppdraget av tidningen Vi att skriva om ett märkligt hus i byn Tösse. Det såg ut som ett hus i en stad, utslängt som av misstag på slätten.

För att få fram bakgrundsfakta studerade han Dalslands hembygdsförbunds årsskrift, ett antal årgångar från 1900-talet. Där fanns, förutom fakta, en del fascinerande och fantasieggande formuleringar som han fastnade för. Som ”Ännu en västsvensk lokal för relikt hornsimpa” eller ”Fågelfaunan i Frändefors”. Sådant som en poet upptäcker skönheten i.

Några år efter reportaget i Vi tog Peter Nilsson fram sina anteckningar och började skriva skönlitterärt utifrån dem. Resultatet blev ett fiktivt Dalsland, ett antal dikter, kortprosatexter och noveller med anknytning till landskapet vad gäller personnamn, orter och företeelser – men i övrigt rena påhittet.

Fem av dessa dikter finns med i hans diktsamling ”Jotack” som kom 2008. Resten är med i hans kommande bok, ”En kittling någonstans långt inne vid levern”, vars manus han just har ställt samman.

Publikreaktion

Första gången han skulle läsa sina Dalslandstexter i Dalsland var han riktigt skraj, berättar han.

– Här kommer jag och har snott deras landskap, jag skriver om det och har bara hittat på. Tänk om de blir arga och jagar mig ut ur Mellerud.

Men icke. Publiken var ganska till åren kommen, och på första bänkraden satt en vithårig dam. Efter några dikter vände hon sig bakåt i lokalen och ropade ”Freak out!”

– Mycket hade jag tänkt kunde hända, men inte detta, säger Peter Nilsson. Men det kändes förstås fint, som att hon var med.

Han fortsatte läsa. Efter en stund vände sig åter damen om och ropade. Och då hörde han vad hon sa: ”Är fikat klart?”

– Och det var ju inte lika roligt för en uppläsande poet, konstaterar han nu, långt efter händelsen.

På hemmaplan

En publik som föredrar kaffet framför hans dikter mötte honom inte i Södertälje, det brukar inte göra det.

Det är härifrån han kommer, berättar han när vi senare pratas vid. Han växte upp på i Karlhov och på Mälaregatan12, och bodde därefter på bland annat på Torekällgatan 28 A. Där utspelar sig också en av hans dikter, månskenet strilar genom badrummets takfönster: ”…jag slår en silverdrill i universum”.

I Södertälje var Peter Nilsson med och startade den mediagrupp som nu heter Ponton Media och som bland annat ligger bakom Kulturdelen.

Han bor alltså numera i Göteborg där han arbetar på Författarcentrum Väst bland annat som projektledare för Forum för poesi och prosa, Sveriges ledande scen för uppläst litteratur.

Scania

I sin yrkeskarriär har han som så många andra Södertäljebor även arbetat på Scania. Där skötte han en dragdrift, en maskin som gör jack i metallstavar, som en jättestor, kompakt sågklinga. Han slipade pinjonger också, konformade mojänger, som överför kraft från en lastbils bakaxel till hjulen. Han var på Scania mellan 1977 och 1982 och började på slutet att frilansa parallellt med sin anställning.

Journalist

Det allra första uppdraget var att åka till Wien och intervjua Zdeněk Mlynář, medlem i Alexander Dubčeks centralkommitté och författare till boken Nattfrost. I den ger författaren sin version av händelserna i Prag vid Sovjets invasion 1968.

Intervjun gjordes på tyska och bandades. Men det tog flera veckor för Peter Nilsson att dechiffrera banden, (med hjälp av Kulturdelens Olof Näslund). Mlynář bröt svårt på tjeckiska och själv var Peter ingen direkt baddare på tyska. Intressant blev det, emellertid och reportaget såldes till flera svenska dagstidningar.

Aralsjön

En annan av Peter Nilssons insatser som journalist är reportaget om Aralsjön, världens en gång fjärde största innanhav, idag till största delen en sandöken. Det tillrinnande vattnet har nämligen tagits till att bevattna bomullsodlingar.

– En av de största miljökatastroferna i modern tid, säger Peter Nilsson.

Han var den förste svensk som lyckades komma dit under Sovjettiden,1989, och således även den första att rapportera därifrån. Idag håller han föredrag och visar bilder från Aralsjön.

Poeten

Men nu var det de andra orden, poesin. Den som Kulturdelen nu kan bjuda på några smakprov ur. Håll till godo!

Och läs gärna mer om Peter och hans skrivande på hans hemsida, www.peternilssonskriver.se Där finns även recensioner av diktsamlingen ”Jotack”.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Morgonstund

Skålen är av glas, ljust blå

och vitmelerad

många säger den är

vacker, den rymmer någon

liter

vi brukar fylla

den med dagg som vi samlar

i gryningen

Vi tömmer bladen med små, små skedar

och pipetter

suger även upp

dropparna

med svampar

och fladdrande tunna lakan som vi breder

ut på marken

och  förankrar med

stenar och sedan efter viss tid

vrider ur

alltid blir det några

droppar

Sakta stiger nivån

i skålen

Ifall där blåser ned ett barr, eller

ett löv ifrån en björk

plockar vi strax

upp det

med pincett

och skakar av det över

skålen

för att inte onödigtvis

förlora vätska

Timmarna går, vi rör oss

över stora ytor

hukar

över klöverängar

dikesrenar, ja, björnmossan

i skogen är också fuktbemängd, rentav

drypande

ibland

Daggsamling fordrar inre

kraft

och skärpa, vi

kämpar emot solen, har inte

tid att äta

smörgåsar, skorpor

och liknande

En slurk kaffe går dock

bra

stående vid skålen

Och just i den stund när solen

helt tar över

och ångar upp den sista

droppen

må kärlet vara

fullt

Så dricker vi i djupa

klunkar

skålen går från

mun till

mun

slumpen tar vi med

en slickepott

Skålen packas

sedan varsamt ned till

nästa dag

Vi växlar lågmält några

ord innan

vi skiljs

och skyndar vidare, i bilarna

på cyklarna

till våra arbeten

eller för att väcka

barn

Av Peter Nilsson

Crex crex

Kornknarren förekommer för närvarande i Sverige, han har ännu inte bestämt sig, det kan bli utlandet, men knarret fungerar, säger han, trots skattetrycket, inte hur länge till som helst, förstås, han vill se förändringar, han har varit på kontinenten, mellanlandat i Nice, han vill se en annan anda, ett annat klimat ute på myrarna, han vill ha mera myror och mask, det finns fina områden annars i Uganda, säger han, vid Victoriasjön, stora sumpmarker, bördiga floddeltan, ja, han vill bara göra sin stämma hörd, det är inget hot, bara ren information, han älskar Sverige, knarret ljuder så rent om våren här, det är så fin akustik, men han måste tänka framåt, ärrp-ärrp! ärrp-ärrp!

Av Peter Nilsson