Ord som bär

– Utan skrivandet finns det risk för att jag hade hoppat av det här livet för länge sen.

Så säger Iréne Svensson Räisänen, månadens poet.

Iréne Svensson Räisänen är kanske mest känd från nätet. Det är hon som driver sajten SkrivarSidan.nu, en mötesplats för skrivare av alla de slag, med tävlingar, publiceringsmöjligheter, kurser och lektörstjänster. Med medlemmar både från hela landet och utomlands ifrån. Det har hon gjort i många år.

Dyslektiker

Trots att Iréne Svensson Räisänen är dyslektiker har hon själv skrivit hela sitt liv och hon var bara tio år när hon första gången publicerade en dikt, då i Kamratposten. Tyvärr har hon den inte kvar.

Sen dess har det blivit både poesi och prosa. Hon är med i elva, tolv antologier och har haft både dikter och noveller i flera fackförbundstidningar, på den tiden det var vanligt att de tog in sådana.

Trots svårigheterna med stavningen blev hon uppmuntrad i skolan att fortsätta skriva. Men när hon skulle gå ut nian träffade hon en studierådgivare som undrade vad hon tänkte bli.

– Jag vill skriva, sa jag.

– Men det kan ju inte du, som stavar så illa.

– Jag tog det som en utmaning. För skriva gjorde jag och det tänkte jag fortsätta med.

Trauma

När hon var drygt tjugo år råkade hon ut för en gruppvåldtäkt. Den har hon skildrat i sin bok ”Hora, Dåre och Martyr”, med gripande poesi som med önskvärd tydlighet visar hur en våldtäkt drabbar. I sex år var hon sjuk, blev djupt deprimerad, handlingsförlamad, kunde inte jobba, kunde inte skriva.

Men hennes bok är inte terapeutisk, betonar hon.

– I så fall hade jag aldrig kunnat skriva den. Det krävs distans till åtminstone svårigheter för att man ska kunna förhålla sig till dem i skrift.

Hon har gett ut ytterligare en diktbok, ”Från mina sinnen”, där vart och ett av våra fem sinnen får sitt eget kapitel.

Inte journalist

När hon väl hade läkt från sin traumatiska upplevelse gick hon på folkhögskola för att läsa in gymnasiet. Och så anmälde hon sig så småningom till Skrivarinstitutet och en skrivarkurs. Däremellan hoppade hon på olika ströjobb, som städare, sjukvårdsbiträde. Tunga, slitiga jobb.

– På Skrivarinstitutet lovade de att den som inte hade fått något publicerat innan kursen var slut skulle få kursavgiften tillbaka. Det gällde inte mig, jag hade flyttat till Södertälje, hade fått en skrivmaskin i födelsedagspresent en tid tidigare och börjat frilansa på Södertäljeposten.

– Det var rätt roligt, men inget för mig. Jag måste ha hjälp med stavningen och jag är alldeles för långsam för att passa in i ett tidningstempo.

– Just nu skriver jag på min självbiografi, den blir på prosa. Där ska alltihop få plats bland orden. Men det tar tid, jag räknar med ett par år till åtminstone.

Alltid en tanke

Något genomgående tema som hon återvänder till i sin poesi har hon inte utan skriver om dagsaktualiteter, politik, kärlek, haikus, naturlyrik.

– Nej, någon röd tråd i min diktning kan jag nog inte se. Men det finns alltid en tanke, ett budskap och jag eftersträvar en minimalistisk röst, den som jag tror är min.

Iréne Svensson Räisänen har också skrivit ett par korta pjäser för radion.

– En av dem handlar om Jasrin Habi, en irakiskt lesbisk tjej som kämpar för att få vara den hon är. Den historien är också en novell.

SkrivarSidan

Det var tiden efter Skrivarinstitutet som gjorde henne nyfiken på de digitala möjligheterna. Hon ville ha en egen sida på nätet, främst för att lägga ut sina egna texter, samlat. Hon var tidigt ute och det fanns inte så mycket hjälp att hämta så hon läste på och provade sig fram själv, skrev HTML-kod och skapade sin sida, helt på egen hand. Det var i slutet av 90-talet.

– Jag utvecklade sidan och började erbjuda kurser, digitalt. Snart började folk höra av sig, de skickade texter och jag publicerade.

Så har sidan växt. Idag har den 300 medlemmar. Iréne Svensson Räisänen har också gett kurser i en alldeles verklig lokal, i Studiefrämjandets regi. Numera går kurserna enbart digitalt, med samtal och feedback via ettor och nollor.

– Det är bra och inspirerande, också för mitt eget skrivande.

Fritt och bundet

– Jag är uppväxt på landet, utanför Knivsta norr om Stockholm och kom till Södertälje 84, för kärlekens skull. Jag slog ner mina rötter här rätt snabbt och trivdes från första stund.

– Skrivandet genomsyrar hela mig, konstaterar hon, dygnet runt. Just nu ligger en novellsamling på lut, en ny diktsamling med haikudikter och så självbiografin.

– Men jag hinner dåligt. Varje årsjubileum av SkrivarSidan tänker jag att nu får det vara nog, jag måste ha tid att skiva mitt eget också. Men så är det ju så roligt. Än är det inte dags att lämna över den till någon annan.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Veranda mot solen

Våra dagar och nätter

en röd tråd

boken skriven under huden

bundna av fri vilja

rimmar våra händer

ett nät av sonetter

Små bokstäver och stora ord

våra år väver livets trådar

hav av svärta, dagsländor av ljus

Du och jag är inte ett

vi är två sprungna

ur trädet på jordens baksida

tillsammans har vi byggt

en veranda mot solen

Av Iréne Svensson Räisänen

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.