Kulturdelen

George Shamoun vid sitt favoritbord på fiket en trappa upp i Kringlanhuset.

Varje dag är han där, George Shamoun, på fiket en trappa upp i Kringlanhuset. Vid hörnbordet med utsikt över gågatan. Där sitter han var eviga morgon, på samma plats, och skriver eller läser, vad som för dagen känns mest angeläget.

George Shamoun är poet, dramatiker, låtskrivare med över 300 sånger på sin digra produktionslista, ett par tre kassetter med barnsånger och mycket annat.

När vi träffas i lägger han sista handen vid en dikt om de dagsaktuella förhållandena i Syrien.

Friheten en förutsättning

George Shamoun kom till Södertälje från Syrien 1981, med några års mellanlandning i Tyskland. Första tiden i Sverige drev han en frukthandel i Stockholm och därefter ett kafé i Luna. Numera är han pensionär och har tid till det han helst av allt vill: Poesin och berättandet.

Att skriva dikter började han med på allvar först när han hade lämnat Syrien.

– Friheten är viktig för skapandet, här är ingen kontroll, inget förtryck och då blir anden också friare, säger han.

Den dikt vi har valt ut för Kulturdelen är en kärleksdikt, eller kärlekssång, som George Shamoun skrev redan 1992 och gav till sångaren Abboud Zazi.

Kafé funkar bra

Att sitta på kafé och dikta tycker George Shamoun fungerar alldeles utmärkt.

– Jag behöver den här öppenheten för att kunna skriva. Och samtidigt när jag gör det, glömmer jag allt omkring mig och kan koncentrera mig.

Dikten är skriven på suryoyo. Den är också för Kulturdelen översatt av George Shamouns dotter Shafira Lahdo.

Varsågoda:

Mirlachli o habibto bor bichano gdowrono

O Azee rabeh o hreno o havi o vacdo dechono

Bimhata do trenano mirli ebach glokeno

O i kimthaidach i hliso ben danoshe ghozeno

Dacirilan oamaydan orabec harke o tamo

Ohat fajishat rahikto lebbi dajeb mogamo

Mar habibto bashrolo tacet wacdo do ktoro

O mhalaklach a fetke o twelach hobo dcomro.

Min Käraste, du sa till mig att du kommer tillbaka den här våren

Men våren kom och även flera och ditt löfte gick upp i rök

Vid denna tågstation trodde jag att vi skulle mötas

Och din vackra skepnad sökte jag bland folket.

Folket återvände och det var vår igen.

Men du min käraste var fortfarande långt borta, och mitt hjärta förkrossat.

Säg mig sanningen, har du glömt löftet om mötet vid tågstationen?

Är biljetterna bortkastade? Har du glömt bort vår stora kärlek?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.