Nytt galleri i stan
Idag inviger Kulturdelen sitt galleri, ett digitalt sådant som det är bara att kliva rakt in i. Hemifrån soffan eller från köksbordet, varhelst datorn än befinner sig, och njuta av konst.
Först ut är våra egna fotografer Göran G. Johansson och Olof Näslund, som därmed förlänger den utställning de just avslutat på Galleri Kretsen.
Båda två har tagit tusentals bilder genom åren, i olika sammanhang. Till tidningar och företag, till broschyrer och bröllopsalbum, till pass och böcker, till avslutningar och dokumentation av alla de slag, och mycket annat.
Det här var första gången ni visade foton på ett galleri, hur känns det?
– Lite pirrigt, säger Olof Näslund, ungefär samma känsla som när man spelar upp något på scen för första gången.
– Nja, för mig var det inte första gången, säger Göran G Johansson. Något dussin gånger har jag nog ställt ut egna bilder i olika former. Men det här var den största hittills. Och den som jag har jobbat mest medvetet med. Och det blir inte den sista, det här är bara början!
Hur valde ni bilderna?
– Min del bestod av tre delar, och det är bilder från dem alla som jag nu visar på Kuturdelens galleri, säger Göran G Johansson. Den första delen ingår i projektet Leena och jag. Den handlar om mitt liv tillsammans med min livskamrat Leena Tuomi som dödades i en trafikolycka 1999. Under de sjutton år vi fick tillsammans fotograferade vi oavbrutet. Fotografierna är mina bilder av henne, hennes bilder av mig och våra respektive självporträtt.
Nästa del är en liten retrospektiv* med bilder tagna under ett par decennier, fotografier av träd, djur både levande och uppstoppade, dockor etcetera. Som jag valt ut och redigerat så att de passar ihop och berättar något tillsammans.
Den tredje delen, Pastisch*, är bilder tagna i år, speciellt för Kretsen-utställningen. Den engelska fotografen Sarah Moon, som uppmärksammats på Fotografiska Museet, har inspirerat mig till en bildserie med dels djur och växter, dels arrangerade fotomodeller som hänger ihop på något vis med mina gamla bilder. Tre av dem, Epigon* 1-3, är rena imitationer av Sarah Moons bilder; modellerna är arrangerade på samma sätt och bär liknande kläder och accessoarer. Sen omfattade min del av utställningen faktiskt tre bilder till, skämtsamma hommager till John Bauers Prinsessan Tuvstarr, Rafaels bokmärkesänglar och Zorns kurviga kullor.
Sarah Moon har inspirerat också Olof Näslund.
– Ja, hon hjälpte mig att äntligen hitta tonfallet i mitt bildval, säger han. Jag har konsekvent undvikit att använda några av mina jobbilder. Mitt tema ”Drömbilder” gav mig chansen att visa bilder jag drömt om att visa men framförallt valde jag bilder som känns tidlösa, kanske lite drömska. Här har jag också tagit ut svängarna och skippat det här med skärpa och dammfritt.
Vad var det då ni ville visa och varför?
– Det är lätt i fotosammanhang att bli teknisk, konstaterar Olof Näslund, titta på skärpan och fundera på brännvidder och sådant. Jag hoppas mina drömbilder öppnar för andra funderingar, att man stannar upp och låter stämningen i bilden ta över, den som jag tycker att min ”patinering” hjälpt till att skapa. Känslan av att jag har hittat alla negativen utslängda på källargolvet i ett rivningshus i Tullinge till exempel är inte helt fel.
– Om jag kunde beskriva det jag vill i text skulle jag inte behöva slita och släpa med att arrangera konstiga bilder och visa upp, tillägger Göran G. Johansson. Men skämt åsido. I fallet Leena och jag är det helt enkelt en hyllning och ett personligt minne. Bilderna blir också en tidsbild från åttiotalet. När det gäller mina konstbilder har det här utställningsarbetet gett verkliga aha-upplevelser. När jag såg Sarah Moon-utställningen upptäckte jag att hon fotograferat samma motivkrets som jag gjort under många år; djurparker, naturhistoriska och andra museer, nöjesfält, cirkus, tropiska växthus. Jag blev mycket lycklig av detta och tog det som en tillåtelse att göra likadant.
Dessa bilder handlar inte så mycket om vad de immanent* föreställer, det handlar om mig och mitt sätt att se världen.
Hade ni pratat ihop er på något sätt, om till exempel bildernas ton eller motiv inför utställningen?
– Nej, egentligen inte. När vi ett par veckor före vernissaget testade några bilder på varandra, måste vi skratta. Flera påminde om varandra, vi hade helt enkelt tänkt i samma banor.
Utställningen på Kretsen lockade många besökare. De som inte hann dit eller inte uppmärksammade vad som fanns innanför de bruna dörrarna uppe på Orionkullen har nu möjlighet att kliva in i nästa galleri, Kulturdelens, och njuta av konsten. Stig på!
Bilderna görs i en upplaga av högst 20 exemplar. Priserna varierar mellan 300:- och 3 000:- beroende på storlek, utförande och eventuell ramning. Bilderna produceras på beställning och efter köparens önskemål. Kontakta fotograferna: Olof Näslund 070 345 01 70 och Göran G. Johansson 070-543 57 10.
* Ordförklaringar:
- Retrospektiv = tillbakablickande, oftast om utställning med återblick på en ännu levande konstnärs verk.
- Epigon = efterbildare; diktare eller konstnär som utan större originalitet följer en föregångare i spåren. Av grekiskans. epi’gonoi, eg. ”senare födda”, av epi, ”efter”, och go’nos, ”födelse”). I grekisk myt sju furstesöner som intog Thebe tio år efter deras fäders misslyckade försök. Epigoner kallas även de hellenistiska kungarna av andra generationen efter Alexander den store.
- Hommage (franska), hyllning, särskilt inom konst och litteratur; vördnad
- Immanens (eg. ”inneboende”) är motsatsen till transcendens (”överskridande”) och betyder inom religionsvetenskapen tillhörande sinnevärlden, den vardagliga världen.
Är du intresserad av att få visa dina konstnärliga alster i Kulturdelens galleri? Skicka några smakprov till oss och skriv några rader om dig själv så kontaktar vi dig.
Ingrid Sjökvist
Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.
Föregående artikel Bara nytt tak
Nästa artikel Ödehus har mycket att ge