Skulpturer som rann ut i sanden

I Uppsala formades i helgen fyra stycken skulpturer på stan. I is. Den traditionen har Södertälje också haft, men den försvann med eldsjälen Bengt Spider Jansson.

År 2007 var sista gången Södertälje kunde visa upp isskulpturer på gågatan. Nio tunga isblock från Jukkasjärvi hade då fraktats hit, ungefär vid den här tiden på året, i åtta år. Lika många konstnärer, både lokala och utifrån, hade inbjudits att med mejsel och hacka och andra verktyg ta sig an var sitt block och förvandla det till en skulptur. Inför öppen ridå.

Vid ett extra block fick hugade personer prova på, många ungdomar tog chansen, berättar Bengt Spider Jansson. De senaste två åren var skulpturerna belysta.

Kostade multum

Dyrt var det, runt 100 000 per år, minns Bengt Spider Jansson.

– Skulpturerna var det dyraste projektet över huvud taget som Centrumföreningen gav sig in på. Men om man vill utveckla ett område får man inte tänka kortsiktigt. Man måste vara duktig hela tiden, göra många bra saker per år, det är mängden som räknas om en stadskärna ska leva och bli lyckosam.

–  Skulpturerna var ett unikt och annorlunda projekt. Det kändes bra, intresset ökade år från år, och konsten inspirerade till samtal.

–  Vi hade dessutom väldigt ringa förstörelse. Så samarbetade vi också med nattvandrare, polis och väktare. Och det som såg ut som förstörelse handlade ibland om nån pall som sprack under den massiva tyngden eller is som inte höll för behandlingen, is är skört.

Arctic Knot från 2004, till höger, av Svenerik Jakobsson och Olle Magnusson

Samarbetsprojekt

Isskulpturerna var ett av de projekt som Centrumföreningen och Södertälje Konstnärskrets drev tillsammans. De hade tre, fyra olika projekt varje år, berättar Bengt Spider Jansson.

–  Bland annat blomsterinstallationer några gånger och en graninstallation vid Marenplan.

Centrumföreningen omfattar cirka 140 näringsidkare i centrum.

–  Vi har helt enkelt inte råd med några skulpturer längre, berättar deras Lena Schulte.

–  Vi måste prioritera aktiviteter som gynnar våra medlemmar, vår uppgift är att initiera verksamheter som ökar deras omsättning.

–  Isskulpturerna är mer kultur än kommers. Men man ska aldrig säga aldrig. Kanske kultur- och fritidskontoret vill ta över?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar