Slagsmålsklubben spelar igen
Klockan nio är det dags för insläpp till Slagsmålsklubbens konsert på Molto. Redan klockan sex sitter Caroline Drakenward, Frida Wylgert och Nadja Ghaab högst upp i trappan och väntar på att få komma in. Jag frågar dem varför de tycker om Slagsmålsklubben. Alla tre är överens om att det är för deras sköna musik.
– Jag började lyssna på dom i början när dom spelade mycket ganska grov synt, det var skitlängesen. Sen tycker jag att dom har utvecklats från det på ett väldigt skönt sätt, till en genre som inte så många ha, säger Frida.
Förra gången Slagsmålsklubben spelade på Molto kom 250 människor för att njuta av dansmusik när den är som bäst. Något måste bandet ha gjort rätt eftersom det var 300 personer som dök upp på årets konsert.

Linnea Norman och Charlotta Järnå. Trots att Charlotta har feber, är hes och har skadat foten så hon måste gå på kryckor har hon tagit sig till stadshuset. Senare ser jag henne tappert stå och dansa till Slagsmålsklubbens energiska melodier. Foto: Alice Båvner.
Konserten håller hög kvalité från början till slut. Med sina olika personligheter, dansvänliga låtar och roliga mellansnack får bandet hela Molto att skina och pulsera. När man hör Slagsmålsklubbens musik är det näst intill omöjligt att stå still. Det blir väldigt svårt när jag försöker fotografera samtidigt som det liksom inte går att hålla kroppen stilla. När de avslutar med låten ”sponsored by destiny” börjar alla hoppa så att golvet bokstavligt talat gungar. Ännu en gång övertygas jag av det faktum att Slagsmålsklubben måste vara världens bästa liveband.
Nu är det precis ett år sedan ni senast spelade i Södertälje, hur minns ni den konserten?
Jag minns att vi käkade helt fantastisk mat före spelningen och att servitören var ovanligt påläst och trevlig.
Angående själva spelningen vill jag minnas att det gick bra fast vi inte hade några prestationsförhöjande medel (öl).
Vad har ni för förväntningar på den här spelningen i Södertälje?
Att den blir lika bra som förra gången. Eller bättre så klart.
Vilken stad/land är roligast att spela i och varför?
Det är nog roligast att spela i Holland. Sverige i all ära, men vi är väldigt stora där och det är kul att vara en utländsk aktör. Vilken stad som är roligast att spela i är nog… det är olika.
Låttitlarna brukar vara väldigt intressanta, vad kommer först låtarna eller titlarna?
Titlarna brukar ligga och skräpa tillsammans med interna skämt och sånt. Sen när en låt är klar brukar den inte få behålla arbetsnamnet utan få ett nytt namn. En gång hamnade låtarna fel på den tryckta skivan så då bytte två låtar helt enkelt namn och så fick det vara så.
Nej, tid finns det gott om. Plus att man inte alltid har lust att göra en sak så då gör man en annan och så vidare.
Det verkar som att många artister har mycket av samarbete och projekt på olika håll. Hur fungerar det inom bandet då inte alla är involverade i alla projekt, med avundsjuka och att man lätt bara vill koncentrera sig på en sak?
Vi är först och främst glada när det går bra för någon av oss, inte avundsjuka. SMK-material samlar vi oftast ihop från halvklara saker eller demoversioner av låtar och sen jobbar vi med det under perioder. SMK är inte något vi håller på med hela tiden. Vi har perioder helt enkelt. Resten av tiden får man göra andra saker.
Vad inspirerar er?
Låtarna själva tror jag. Man börjar med nåt och så känner man var det är på väg. Ljud är annars något som inspirerar oss. Ett egendomligt ljud kan vara en bra start för att tänka sig en ljudbild.
Hur ser ni på fildelning, blir ni glada att musiken når ut till fler människor eller bittra över att ni inte tjänar något på det?
Vi laddar ju så klart ner en massa musik själva, även om det inte är billboardlistornas musik, utan snarare musik man aldrig i livet skulle ha hittat annars. Det är väl så klart både bra och dåligt. Man tjänar mindre pengar på skivförsäljning men fler lyssnar så fler kommer och kollar och då tjänar man mer pengar på spelningar.
Alice Båvner
Alice Båvner går andra året på Mediagymnasiet och läser, hör och häpna för nu blir det förvånande originellt, media! Gillar att lyssna på trevlig pop och träna aikido.
Föregående artikel Bakom väggen
Nästa artikel Ledare juni