Textilteknisk uppfinnarlya med glamour och knappnålar

Litet och trångt, klädstänger, hyllor, hattar, hattstockar, tråd, nåldynor, symaskiner, tyger, pärlor, glitter och annat glamourmaterial. Symaskiner förstås. Strykjärn och strykbräda. Och så tre skickliga tjejer, som känt  varandra sedan de gick Beklädnads på gymnasiet. Lena och Maarit har jobbat med revykostym i nio år; Annelie var borta några år, men har nu kommit tillbaka.

– Det går ju snabbare när vi är tre, säger Maarit.

Och de vet att det kan komma nya idéer ända in i det sista.

– Ibland har vi stått och sytt i kulisserna. De har kommit och ryckt kläderna ur händerna på oss, säger Annelie.

– Och ibland har det fått bli säkerhetsnålar, minns Maarit.

Men i år är det viktigare med klädernas finish, eftersom publiken sitter så nära scenen på Torekällberget.

Återanvänder

Kostymateljéns arbete börjar vid kollationeringen. De tänker först igenom vad de har, innan de skaffar nytt.

– Vi återanvänder så mycket vi kan, säger Lena. Det spar tid, material och pengar.

– Grundklädseln är det vi börjar med, berättar hon. Den lägger vi ner det mesta arbetet på.

Grunden ska passa till mycket. Det är snabba byten mellan de olika scenerna och sånt måste kostymgänget känna till och tänka på. Ibland räcker det att byta ut en accessoir, för att vi i publiken ska gå med på illusionen att  en annan figur står på scenen.

– Vi behöver en bärsele också, men det tror jag att jag kan låna.

– Bärsele?

– Till…det där..ni vet……

Det skrattas gott och mycket i ateljén. Medan de sitter och syr minns de tidigare revyer eller pratar om annat och ingen av dem har långt till skratt. Och det är tur det, för det krävs uppemot ett par hundra timmar för att allt ska bli klart. Då räknar ändå ingen idéerna som mognar i huvudet och tittar fram när som helst på dygnet.

Kompletterar varandra

Egentligen är de en perfekt kombination för jobbet: Maarit är den som uppfinner i stunden, Annelie sitter och pillar med det finstygnta och Lena är den som ser helheten.

– Owe och Lotta är ett par i den  här scenen och då vore det kul att göra dem till ett par i klädseln också, säger Lena.

– De ska ju hinna byta också, säger Annelie

– Owe ska vara journalist sen. Hur ska han vara klädd? undrar Lena och tittar uppfordrande på Kulturdelens båda medarbetare och får svar. Få se om hon följer rådet.

– Vad ska vi ha som gör dem till kommunalarbetare i den här scenen då? undrar Maarit.

– Kan vi låna något hos kommunen?

Första kostymgenomdrag. Från vänster Lotta Arvidsson som Maud Olofsson, Torbjörn Westerberg som Fredrik Reinfeldt, Hans Qviström som Lars Ohly och Lotta Köhlin som Mona Sahlin.

Första provningen

Det hörs att de känner till de olika sketcherna och att de har varit med förr. Den här kvällen går de igenom så mycket de kan, för nästa dag är första provningen. Allt är ju inte färdigt, men grundklädseln ska provas liksom annat som är klart.

– Kläderna måste komma in i rätt skede av repetitionerna, förklarar Lena för mig. De behöver kunna planera rörelser och klädbyten ordentligt.

En knapp vecka är kvar till premiär och genrepet är dagen innan. Hinner de? Allt material är ju inte ens på plats!

– Ja, jag är faktiskt ovanligt lugn i år, säger Lena. Är det ett gott tecken eller…?

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Från vänster: kapellmästare Anders Zibbe Holzt, Lotta Köhlin som drottning Silvia, Hans Qviström som prins Carl Philip, Lotta Arvidsson som prinsessan Madeleine, basisten och klaviaturspelaren Tommy Cilthe som sig själv samt Owe Lideman som kung Carl XIV Gustav.

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.