Kulturdelen

I Södertälje finns ett nytt inslag i stadsbilden, det är ytterområdena med sina stora villor, de som skiljer sig från vårt traditionellt svenska byggsätt. Vi på Kulturdelen blev nyfikna på företeelsen och arkitekturen och stämde träff med två av arkitekterna som ritat några av husen: Erik Berndtsson från VIDA arkitektkontor och Jie Zhao från Jie Zhao arkitektateljé, båda i Stockholm.

Det är Erik Berndtsson som har ritat den villa i Lina, som nominerades till årets byggnad i Södertälje (priset knep så småningom och helt nyligen den nya järnvägsbron), det är än så länge hans enda hus i Södertälje.

Jie Zhao, ligger bakom rätt många av husen i både Ritorp och Lina. Bland annat har han ritat det runda huset i Ritorp som syns från stora vägen med ett tak som ser ut som en vinklad jätteparabol.

För samtalets skull dukade ägaren av Luna sushibar fram ett fikabord mitt i Lunahuset, med utsikt över hela gallerian och där bredde vi ut bilder på några av de hus som vi åkt runt och tittat på. Allt medan regnet öste ner utanför huset och åskan mullrade i fjärran, så här dagen före midsommarafton.

Så här sa dom

För enkelhetens skull återger vi samtalet mellan de båda arkitekterna genom att med deras initialer (EB respektive JZ) visa vem som sa vad:

JZ: De områden som växer fram i Södertälje är, så vitt jag vet, unika i landet. Jag vet i alla fall ingen annanstans där det finns några liknande.

EB: Nej, inte jag heller.

JZ: De är resultatet av ett gott samarbete med kommunen. I Södertälje har man anpassat sig till en mångkulturell befolkning släppt fram nya byggtraditioner. Det är modigt. Och klokt. Man ger inte längre bygglov till bara sadeltak, korshus och frontspetsar.

EB: De här nya husen, som ni också har fotograferat, är mer extroverta än traditionellt svenska hus, det vill säga de har en arkitektur som slår sig för bröstet och vågar ta plats. Det är väldigt spännande.

JZ: Ja, det handlar mycket om mentalitet. Den traditionellt svenska byggstilen är mer tillbakadragen, medan den vi ser på bilderna är för svenska förhållanden ny. Här får husägaren fullt ut leva ut sin dröm och med sitt hus visa vem man är. Husen är alla väldigt personliga och skiljer sig också inbördes från varandra.

EB: Södertälje har en ödmjukare inställning till bygglovsprocessen än många andra kommuner och samarbetet med oss arkitekter fungerar utmärkt. Det kan också vara ett pragmatiskt förhållningssätt. Den som vill erbjuda tomter till sina invånare måste också bejaka önskemålen, och exploatera områden som skapar bra förutsättningar för dem. Genom att locka den nya extroverta arkitekturen till sådana områden kan dessutom andra bevaransvärda områden skyddas från ovarsam exploatering.

Som arkitekt är det roligt att rita ett så personligt hus som möjligt, till den som ska bo där. Det är annat vid en markexploatering där marken ska styckas upp för hus som byggs av en entreprenör och sen säljs. Då blir förhållningssätet mer återhållsamt.

JZ: I Lina och Ritorp har jag ritat sex, sju hus hus. Jag får uppdragen på rekommendation, för det förtroende som etablerats.

EB: Det är en skillnad, tror jag, traditionellt i Sverige har den blivande husägaren utgått från en stil som man vill förverkliga, medan dagens nybyggare söker en bra samarbetspartner som kan hjälpa dem med ett så personligt hus som möjligt. Inbördes rätt olika.

JZ: Men man kan säga att de nya villorna ändå har hämtat inspiration från Medelhavsområdet. En del med helt nytt tänk och andra följer en mer klassisk stil därifrån, en som också finns på många ställen i USA.

Som arkitekt tänker man inte så mycket på någon särskild stil, utan försöker översätta kundens krav och lägga till sin fantasi och kunskap. Vi förespråkar ju aldrig något, avråder inte, men vi tar förstås hänsyn till funktionen, till byggregler och tillgängligheten.

EB: De privatkunder som vänder sig till arkitekt har redan gjort ett val, de vill göra något mer av sitt hus än vad kataloghusen kan erbjuda. Fast apropå kataloghus så finns det ett sådant i Lina, som efter uppförandet har klätts med sten. Vilket på sitt sätt blir logiskt i den omgivningen.

JZ: Just sten är genomgående om man ska försöka hitta några gemensamma drag i de nya husen.  Stenfasader, skulpturer, pelare, burspråk och taken. Det kan ligga flera olika sorters tak på ett och samma hus.

EB: Och så har många väldigt högt i tak. För vår del var det en utmaning, med huset i Lina, att konstruera ett hus med dels en privat avdelning och dels en där uppemot fyrtio personer ska träffas kanske flera gånger i månaden. Det blir ganska varmt med så många personer och det är anledningen till de höga rummen.

JZ: Ja, alla detaljer har en funktion, som vi som betraktare inte alla gånger förstår, vi ser helheten.

Den svenska byggtraditionen luckras upp undan för undan. Många svenskar reser mycket, de ser andra stilar, ser på internet, hela synen vidgas. Den ena stilen influerar den andra. Jag har just ritat ett hus i Djursholm som ser ut som en gammal stadsvilla med pelare och symmetri i fasaden. Pelare, precis som många av Södertäljevillorna.

EB: Det går trender i alla byggstilar.

JZ: Och inredningar. I många år skulle alla innerväggar vara vita, nu har blommiga tapeter kommit tillbaka.

EB: De skilda stilarna är en sak. Men skillnaderna ligger också i byggherrens, det vill säga ägarens, inställning, hur man tar sig an sitt projekt.

JZ: Jag håller med. I många av de här stora villorna ligger en dröm, en önskan att få visa fullt ut vem man är. En stolthet i att kunna unna sig och visa vad man har kämpat för att förverkliga. De är alla personligheter och inget hus är det andra likt. Huset ska se verkligen visa dess ägare. När du ska ge en vägbeskrivning hem till dig ska du inte behöva vara detaljerad om vilket nummer på gatan det har utan det ska räcka med att säga att när du har svängt in på gatan så ser du mitt hus.

EB: Skillnaden mellan husbyggarna är kanske både som störst och som minst bland dem som anlitar en arkitekt. För det betyder inte alla gånger att de vill bre på. En del kunder vi ritar åt som skall bygga i äldre områden är väldigt återhållsamma, försiktiga inför vad grannarna ska tänka och för att sticka ut, samtidigt som andra gärna bygger så att det syns. I de Södertäljeområden som vi nu pratar om däremot verkar det som att alla vill synas.

JZ: Det runda huset som jag har ritat i Ritorp är inte så originellt som det kan tyckas. Det finns i svensk byggtradition en arkitektur med svängar och rundningar här och där. En arkitekt som är känd för det är Pål Ross, väletablerad i småhusbranschen. Han har erhållit utmärkelser bland annat för Sveriges vackraste villa för något år sedan. Genomgående i hans arkitektur är den runda formen.

EB: Flera fotbollsspelare har anlitat honom, de har rest mycket och kanske vill de ha en svensk version av något de har sett utomlands, ett hus som liknar byggnadstraditionen i Södertäljes nya områden men som byggs av en byggherre som bottnar i svensk värdegrund från början.

EB: När man ritar ett nytt hus börjar man förstås med att ta reda på vilket liv familjen har tänkt sig leva i det. Det ska fungera. Sen åker man ut och tittar på tomten. Naturen är nog det viktigaste i hela processen. Jag själv ifrågasätter hur viktig själva stilen och formgivningen egentligen är för ett bostadshus. Det viktigaste är hur huset passar in i sin omgivning och att funktionerna hamnar rätt, det är det som gör hur man kommer att trivas. Solen, vinden, hur familjen ska leva sitt liv där.

Arkitekturen är viktig både i offentliga byggnader och i privata hus, men på olika sätt. Har du ett bibliotek som inte fungerar så väljer du kanske att inte komma tillbaka. Om du har ett hem som inte fungerar så drabbas familjelivet, men om det är fult spelar i det stora hela ingen roll.

JZ: Jag håller med om att omgivningen är viktigast, hela situationsplanen. Arkitektens uppgift är att förhöja funktionerna i huset, att ge mervärde till det liv som ska levas där. Både i formspråk och funktion.

JZ: Många av de här villorna på bilderna är byggda i sten.

EB: I många fall med detaljer i trä, som vårt hus har på några av fasaderna.

JZ: Ja, det är snyggt. Alla material, precis som alla detaljer, signalerar något och de har alla både begränsningar och möjligheter.

EB: Vi som är i branschen kan själva bli trötta på en del material och färger, vi ser det så ofta, vi läser arkitekttidningar och ser samma hela tiden. Till exempel mörka golv, som var väldigt populärt för några år sedan, det kan kännas uttjatat för oss. Men det är inte vi som ska bo där och byggherren som inte är exponerad på samma sätt får inte samma mättnad som vi och kan därför välja det som tilltalar dem.

JZ: Det är kundens önskemål som gäller. Husen är deras personligheter. De har lagt ner sin själ och en hel massa pengar i sina hus. De flesta som anammat den mer spännande arkitekturen bygger för att bo kvar tills de går vidare mot döden, huset blir en del av dem, mer än en traditionell svensk arkitektur.

EB: Byggnationen i en kommun är alltid ett resultat av kombinationen mellan politik, av näringsliv, av medborgarnas acceptans och av arkitekterna.  Och den visar vilken grad av framtidstro som kommunen har.

JZ: Och den är stor i Södertälje.

JZ: Det finns liksom varken ont eller gott i arkitekturen, det går inte att säga att ett hus är fult och ett annat snyggt. Det går inte att klandra en kollega, men det är klart att vi beundrar dem som gjort något riktigt bra.

EB: Det är klart det finns bättre och sämre arkitektur. Men i ett nybyggt villaområde är det områdets helhet, nyskapandet och kreativiteten som är viktigt. När jag går i Lina blir jag glad. Där finns så mycket lust och vilja. Ibland tänker jag att det är synd att något enskilt hus inte är mer välplacerat på tomten, men det är det enda jag reagerar mot. För även om inte alla de enskilda husen tilltalar mig, så är de ändå viktiga pusselbitar i en helhet som känns spännande.

JZ: Ja, rätt och fel i en kunds önskemål finns inte. Jag brukar säga att vi arkitekter har sex öron, två huvuden och en halv mun.

EB: Vi måste förstås anpassa oss till gällande regler för att få igenom ritningen för bygglov. Det gäller sådant som storlek, höjd, material, placering på tomten och tillgänglighet. Just tillgängligheten, alltså att även funktionshindrade ska kunna nyttja huset, har flyttats fram till bygglovet i den nya plan- och bygglagen, tidigare skulle det prövas först vid bygganmälan.

Jag har jobbat i andra kommuner som har mycket hårdare praxis för bygglov. En kund ville bygga ett liknande hus i Saltsjöbaden som något av dem i Lina eller Ritorp. Men det gick de inte med på. Det går inte om platsen är fel.

JZ: I Södertälje får man bygga nästan hur man vill, det är skillnad.

EB: Ja, kunderna tar ut gränserna ordentligt och det är härligt fritt för det i Södertälje. Den kommun som vill anamma sina invånares krav måste möta det behovet. Jag själv känner mig påpassad och ofri när jag rör mig i mer slimmade områden där alla husen ser likadana ut.

JZ: Fast i de här nya områdena finns också en stark områdeskänsla, så fort jag visar mg där med min kamera kommer någon och undrar vad jag gör.

EB: Vi har pratat ända sen utbildningstiden om att kommunerna är en begränsning, att de inte vågar släppa igenom ny arkitektur Även om det blivit bättre på senare år så behöver det hända mer om det inte skall bli problem i framtiden. De ungdomar som idag är femton år är mer individualistiska än tidigare generationer och när de växer upp och blir så stora att de ska bygga sig en villa kommer de att ställa sina krav på hur den ska se ut. Eftersom den individuella känslan är förstärkt kommer många att vilja synas också genom sina hus.

Genom att erbjuda områden eller delar av områden där de kan få släppa loss sin skaparvilja kan andra bevaransvärda områden enklare skyddas.

JZ: Ja, där är inställningen i Södertälje förutseende.

EB: Det som når hit till Sverige av influenser utifrån är nog oftast det som sticker ut. Vi har länge varit präglade av egnahemmen, Per Albins Hanssons folkhem. Internationellt har det på senare år varit Holland som leder utvecklingen, men det är inte så konstigt, de bygger helt nya öar för att få plats och det är klart att det också leder till ny arkitektur. Samtidigt har man tagit politiska beslut för att få fram ny spännande arkitektur.

JZ: I resten av Norden är arkitekturen generellt sett mer spännande än i Sverige.

EB: Tror du att arkitekterna där håller med om det?

JZ: Ja, det tror jag. I Sverige har arkitekten en svagare roll än till exempel i Danmark, där han ofta är projektledare.

EB: Ja, det gör ju att han kan förenkla sin roll i samspelet mellan alla de olika yrkesgrupperna på ett bygge. I Danmark upplever jag också en hantverksstolthet som vi saknar.

JZ: Min dröm är att andra kommuner lär sig och tar efter Södertälje.

EB: Och min skulle då vara att vi tar tillvara och är öppna mot den stora potential som nya hus medför. Det finns en spännande ännu nyare arkitektur runt hörnet och det gäller att öppna dörren för den och välkomna den in i folkhemmet.

JZ: Vår uppgift är att sätta kundens dröm på pappret.  Och det är precis det vi ser i de här Södertäljeområdena.

—

Så långt samtalet med de båda arkitekterna. Vi pratade också med Bengt Andrén, som var med från början:

Helt tagna på sängen. Det blev Södertäljepolitikerna och tjänstemännen på bygglovsavdelningen sedan de gett fritt fram för olika byggstilar på småhus. Det minns Bengt Andrén, i några år planchef i Södertälje kommun, numera chef för det nya kontoret för samhällsutveckling i Uppsala.

– Man får inte bygga hur som helst, det finns regler för hur den egna villan får se ut, konstaterar han.

– Men reglerna har ändrats och luckrats upp under de senaste årtiondena.

Bengt Andrén var i många år planchef i Södertälje och som sådan hade han ansvar för detaljplanen, det som tidigare hette stadsplanen. Det är den som reglerar hur man får bygga i ett område.

– Södertälje hade lång tid av sossestyre, säger Bengt Andrén, man planerade och byggde bara för ”sitt” folk, det vill säga det blev fler flerbostadshus än villor och tomtkön stod ganska stilla. De som ändå byggdes på 90-talet byggdes på mark som bönder styckade av, alltså i ytterområdena.

– Så blev det borgerligt styre och något med det första den nya majoriteten sa var att nu måste vi få igång villabygget och vi vill inte ha några ”villamattor” som i Geneta och Nykvarn, dessa förskräckligt ensartade områden. Nu ska folk få bygga de hus de ville ha.

– Det tyckte jag med, att bygga en villa är kanske det största ekonomiska beslut en normalfamilj tar, då ska det inte sitta nån jäkla myndighet och tycka till hur den ska se ut.

Frihet

Vi ska ge så mycket frihet vi kan, sa politikerna och reglerna blev väldigt liberala.

– Fortfarande bestämde planen att husen inte fick vara för stora, tomten fick inte vara för liten. Men tidigare regler som om fasadbeklädning eller taklutning ändrades till att bli mer liberal, eller togs bort.

– Kommunen ägde marken och kunde välja om man ville sälja till småhusföretag som skulle bygga i grupp eller styckesälja till enskilda medborgare. Kommunen valde det sistnämnda och tänkte väl då att nu kommer områdena att bli varierande, ett mischmasch från de olika villakatalogerna, långt från enhetligt. Det skulle visserligen se hemskt ut i början, det insåg man, men när fruktträden och häckarna har vuxit upp blir det nog bra, sa man.

– Man kan nog säga att vi blev tagna på sängen. För i stället för ett Mockfjärdshus vid sidan om ett Älvsbyhus så restes nu en typ av hus som var helt främmande för oss, vi var helt oförberedda.

De bestämmelser som fanns, och finns, tillät och tillåter mycket. Och invånare från Medelhavsområdet hade andra estetiska ideal, vilket visade sig i de nya villorna som började byggas.

Blandning

– Det här speglar det nya Sverige, här finns folkgrupper med andra estetiska värderingar. Det speglar också att vi har gått ifrån att samhälle bestämmer till att invididen bestämmer.

– Detta kan man se i alla städer i Sverige, extremt mycket i Södertälje. Byggnadsstilarna spretar mycket, alltför olika hus byggs bredvid varandra, en rödknutad stuga vid sidan om ett Medelhavspalats.

– Ett sådant område är kanske ändå det tydligaste bilden av ett integrerat samhälle, man bor granne med varandra, ser varandra varje dag. Man kanske hatar varandras hus, men man bor ändå där. I Stockholm till exempel kan man bo ett helt liv utan att någonsin blandas med andra folkgrupper.

Effekterna syns

– Vi ville inte reglera och nu ser vi effekterna. Jag kan inte se hur samhället kunde ha gjort på något annat sätt. Fast om man hade kunna förutse utvecklingen hade man kanske inte bara sålt styckevis tomter utan reserverat en del av området till småhusfabrikant för en delvis mer enhetlig bebyggelse.

– Alla beslut om bygglov tas i byggnadsnämnden. Lagen är sådan att nämnden är skyldig att ge bygglov om ritningen stämmer med detaljplanen, då har man vad som kallas byggrätt.

Planen anger ramarna.

Södertäljes regler

– Det här med bygglov är en stor fråga, säger Panagiota Kalliora, vikarierande bygglovschef i Södertälje kommun.

– Man kan säga att ett bygglov prövas enligt plan- och bygglagen, som gäller i  hela landet. När det gäller byggnation i detaljplanelagt område i en kommun gäller därutöver detaljbestämmelser som är anpassade till områdets förutsättningar och de kan se olika ut från område till område.

För villaområden i Södertälje gällde tidigare generellt att huvudbyggnader skulle ligga 4,5 meter från tomtgräns, minst. I nyare detaljplaner tillåts numera fyra meter.

– Fyra meter minst. Komplementbyggnader brukar dock tillåtas närmare än fyra meter. Ibland kan man till och med tillåta att huset byggs alldeles på tomtgränsen, om naturen och området tillåter det och när detaljplanen medger det. Men åtta meter minst mellan husen ska det vara, för god brandsäkerhet.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund