Varför just Gotska Sandön?

Alltid med en kamera. Vart tionde år har Birger Svanteson valt ut de bästa bilderna och ställt ut dem.

Den frågan har Birger fått många gånger.

Och han kan svara på flera sätt:

– Där har jag mitt lekområde.

– Tystnaden. Ensligheten.

– Havet, sanden. Träden.

– Friheten att få göra mina egna tolkningar av det jag ser.

Före detta slöjdläraren Birger Svanteson bor på Bårstaberget i Södertälje och har gjort femtio resor till ön.

Alltid med en kamera. Vart tionde år har han valt ut de bästa bilderna och ställt ut dem. Och nu är det dags igen. Denna gång i Eksjö konsthall 9 april – 29 maj, därefter i Visby resten av sommaren, 18/6 – 18/9.

– Att det blev just Gotska Sandön var en tillfällighet, liksom mycket annat i livet. I slutet av sextiotalet besökte jag en kompis i Visby. Vi gjorde en utflykt till Gotska Sandön med en fiskebåt. Vi vandrade ner till Arnagrop eller Döda Skogen som en del säger. Jag kände att hit ville jag komma tillbaka, så var det bara.

I början var det bökigt att ta sig ut till ön. Man fick resa via Visby och Fårö. Men sedan 1978 går det en landstigningsbåt direkt från Nynäshamn till Gotska Sandön. Samma båt går också från Fårö.

Gotska Sandön är en sandig trekant täckt av nästan bara tallskog, fyra mil rakt ut i havet norrut från Gotland, två timmar med båt. Den sträcker ut sig 9 km som längst.

Utom de vindpinade tallarna finns där också ek, björk och hassel. ”Den dansande eken” kallar han en av sina bilder. Det är träden som är det viktigaste för honom.

– De står där som symboler för livets ytterligheter, liv och död.

Det är träden som är det viktigaste för Birger. Foto: Birger Svanteson

Birger Svanteson föddes som näst yngsta barnet av fyra i prästgård utanför Vadstena, och hans uppväxt har betydelse i sammanhanget.

– Jag blev tidigt präglad av olika bilder och symboler och fick lära mig vad de betydde. Det hade andra för länge sedan bestämt, det fanns inget utrymme för egna tolkningar.

Kanske är det därför jag har den här dragningen till att skapa bilder där jag själv får bestämma och förstå vad jag ser och upplever, inte bli uppfordrad till att tycka och göra vissa saker, säger Birger.

– Det är inte bilden i sig som är det centrala, utan det som händer i mötet mellan bilden och betraktaren.

Som fotograf och bildskapare ser han sig som autodidakt, självlärd, men berättar att han gick på tre sommarkurser i foto på Mullsjö folkhögskola på 70-talet.

– Där fanns en norsk lärare, Terje Hellesö, som lärde mig använda kameran till annat än att skildra verkligheten. Birger gick också en medieutbildning 1978 på Dramatiska Institutet.

Sin första expo hade han i Södertälje och Visby 1990. Det var vännen Margareta Lithén som sett hans bilder och ordnade en expo som hon också skrev dikter till, ”Fritt ur sand” hette den. Nästan gång, 2001 var det Visby, Nynäshamn och Sjöhistoriska Muséet

Inför utställningen på Konstmuséet i Eksjö har han byggt upp en modell i papp av hallen där bilderna ska visas, med alla fönster och ljusinsläpp ordentligt utskurna. Vissa bilder ska han förstora upp och trycka på transparent duk som får hänga ner från taket.

Birger Svanteson slarvar inte ifrån sig någonting av det han gör.

Men varför just Eksjö?

Jo, det beror på att en annan skildrare av Gotska Sandön råkar vara född och uppvuxen utanför Eksjö, nämligen Albert Engström. Engström bodde tidvis på ön och har bl a gett ut en bok om den, ”Gotska Sandön” (1926) med många egna illustrationer. Det är en bok med mustiga skildringar av säljakt, slagsmål och vrakplundring, skriven på en tid då det fortfarande fanns en fast befolkning på ön. De bodde i fyrbyn, där Birger brukar hyra in sig i en stuga. Idag är ön naturskyddad, och saknar fortfarande en riktig hamn. Det finns gott om platser med fantasieggande namn som Schipkapasset, Las Palmas, Franska bukten och Vinbukten.

Före detta slöjdläraren Birger Svanteson bor på Bårstaberget i Södertälje och har gjort femtio resor till ön. Här sitter han med Albert Engströms bok om Gotska Sandön.

Birger är en så välkänd person på ön och sedan slutet av åttiotalet ständig medlem i Gotska Sandöns Hembygdsförening. Birger är sen många år engagerad i kulturfrågor även hemma i Södertälje och är ordförande i kultursossen, KSF.

Text: Gudrun Lindborg

Foto: Olof Näslund

Gudrun Lindborg har varit journalist i dagspress, på Arbetet i Malmö och Länstidningen i Södertälje. Därefter frilans på Reportagebyrån/Ponton Media i Södertälje, samt redaktör för biodynamiska tidskriften Kultura. Numera pensionär, jobbar mer eller mindre ideellt, är inriktad på andlighet och är entusiastisk mormor.

4 Kommentarer till “Varför just Gotska Sandön?”

  1. Sara skriver:

    Fint! Vill se mer!

  2. Felix Jack Uno skriver:

    Nice reading Swedish in USA and seeing this beautiful pictures from Birger. Would be great to see more of his work.