Kulturdelen

I torsdags höll kultur- och fritidsnämnden möte, ett möte där de skulle klubba igenom sin verksamhetsplan. Det vill säga bestämma hur de stora nedskärningarna ska drabba de olika delarna av kultur och fritid.

Det blev en gemytlig tillställning där de sparsamma ordväxlingarna, trots allvaret i besluten, var ytterst välputsade. Detta trots att kulturchefen Staffan Jonsson i underlaget till beslut har påpekat att det inte längre går att nå de uppsatta målen.

Någon diskussion med de få från den så kallade allmänheten blev det inte heller, det tillåter helt enkelt inte formerna.

Kultur- och fritidsnämnden får, som vi tidigare har berättat, runt 4,5 miljoner mindre i år att klara sin verksamhet på, för både kultur- och fritidsdelen. Det är kommunfullmäktige som fördelar anslagen och alla nämnder, utom skolan, har det här året fått strypta anslag.

Politikerna i kultur- och fritidsnämnden, som redan i januari fick veta hur mycket pengar de skulle få, nöjde sig med att bita i det sura äpplet och fundera ut var de skulle kunna strama åt. Det har de gjort och resultatet blev den verksamhetsplan som Kulturdelen har skrivit om tidigare och som nu på torsdagens möte formellt skulle klubbas. Den som bland annat omfattar Staffan Jonssons brasklapp.

Märklig tillställning

Det här nämndmötet var det första som vi i Kulturdelen bokstavligen följde. Det hölls i Täljehallen och föregicks av en halvtimmes rundvandring för ledamöterna. De var förvånansvärt många, först och främst de ordinarie och därefter alla ersättare, tillsammans ett femtontal personer av olika politiska kulörer. Täljehallen är ordföranden Anna Bohman (S) förslag. Hon menar att det är klokt om nämndens ledamöter vet hur det ser ut i de anläggningar som de bestämmer över. Nästa gång blir det någon annanstans.

Vi hade nog förväntat oss att ledamöterna skulle ha lite mer intresse av vad allmänheten har att säga, där fanns företrädare för olika förvaltningar och andra engagerade. Ända tills vi förstod att besluten redan är tagna, det var för sent med andra ord. I sanningens namn ska sägas att det fanns en punkt på dagordningen som hette ”frågestund”, men den låg som en inledande frågestund, innan de tunga frågorna kom upp. När de väl gjorde det var det inte tillåtet att yttra sig, inte delta i eller initiera någon debatt, vilket också klart deklarerades av nämndens ständige sekreterare.

Bumeranginbjudan

Nej, debatterna hör inte hemma i nämndmötena, förstod vi, åtminstone inte de möten som är offentliga. För besluten är tagna innan, på möten där allmänheten inte har tillträde, där alltså insyn saknas. Lite som att ”uppgörelser i bastun”.

En skriftlig protest avgavs i ett av ärendena, utan någon som helst debatt, och en önskan om en ändring av en ordalydelse. På den nivån var det. Och ska så säkert vara. Med den form som kommunen har valt. Men vi frågar oss: Är det öppenhet? Varför ska nämndmötena vara offentliga när de i praktiken bara är formella?

Slöseri

Jodå, vi vet, det finns andra vägar att påverka, prata med den politiker man känner förtroende för eller studera beslutsunderlaget och skriva insändare. Hela underlaget ligger där på kommunens hemsida och är tillgängligt för alla och den som inte vill ratta på hemsidan kan ringa kommunens växel och be om handlingar. Det går utmärkt att läsa på, det går att bilda sig en uppfattning och ta till orda vid kulturnämndens frågestund före det egentliga mötet, innan frågorna kommit upp på dagordningen. Sen är det kört. I någon debatt när nu ändå hela beslutsgardet är närvarande får man inte delta. Och ledamöterna i sin tur går miste om tankar och idéer som kanske kunde bringa nytt ljus i de frågor de ska besluta om.

Är inte det synd?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.