Kulturdelen

Av Amanda Kass-Elias

Jag heter Angelina! Idag när jag gick till skolan fick jag besked av min lärare, att vi

skulle byta skola, eftersom vår skola skulle bli till ett dagis. Och den skolan vi ska

flytta till har funnits i 100 år och den stängdes för 90 år sedan och nu ska den öppnas

igen. I morgon ska vi flytta.

Jag sov en skön natt igår och nu ska jag gå till skolan innan jag kommer för sent.

När jag var framme var alla glada för att vi har flyttat till en ny skola, men det kändes

konstigt för att den har varit stängd i 90 år. Men jag får vänja mig.

När jag märkte att jag var själv i korridoren, var det ett skåp som öppnades. Jag gick

till skåpet och kollade: där fanns bara ett papper som var fullt av damm. Jag vände

på det och där stod något med jättejättesmå bokstäver. Jag kunde inte se.

Jag sprang till fröken, men jag sa inget om pappret till henne. Jag frågade bara om ett

förstoringsglas. Då sträckte hon ut handen och gav mig det.

– Vad ska du göra med det?

– Mmmm…..jag har en sak i skåpet och jag kan inte se.

– Okej, sa fröken konstigt.

– Tack.

Jag sprang till skåpet och tog pappret. Det var ingen i korridoren som tur var.

När jag tog tag i pappret var det som guldsand över det. Jag tog förstoringsglaset och

läste. Det stod:

Jag har levt i denna skola i hela mitt liv. Jag är en ande. Du har 2 år på dig.

Jag darrade av rädsla och fortsatte läsa:

Vem du än är, som läst detta papper, du har tur. Snälla du lev inte livet som jag.

Meddela alla!

Jag föll i golvet.

Då stängdes skåpet och jag flög upp. När jag sprang iväg till klassrummet kollade alla

på mig.

– Vad har hänt med dig?

– Varför gråter du?

– ämmmm…..emmm

Jag kunde inte säga ett enda ord.. Jag sprang hem och gick upp till mitt rum. Jag sa

inget till mamma utan gick till mitt rum och öppnade fönstret och tog frisk luft.

Plötsligt efter några minuter flyger det ett papper till mitt fönster och det stod:

Du kommer att ångra ditt liv. Ge besked!

Det är ditt val. Du har 2 år på dig. Och det stod med stora bokstäver.

Jag började gråta och då flög pappret iväg. Men plötsligt gick jag till mitt databord

och skrev ett papper: Men vad för besked? Och det skickade jag från fönstret. Då fick

jag ett papper där det stod:

Vad tror du det menas med Den döda skolan?

Jag gick ut på en promenad och såg folk i min klass. De stirrade och en av dem heter

Fanny, jag såg på hennes skåpnyckel. Det var exakt samma skåpnummer som pappret

var i.

– Fanny, kan vi byta skåp?

– Varför?

– Jag vill helst ha på den där sidan.

– Okej, för jag vill också ha på den sidan som du har.

– Men kan vi byta då?

– Absolut.

Nu hade vi bytt skåp. Jag gick till skolan. Den var öppen. Jag sprang till skåpet. Allt

var tomt och guldsanden blev silver. Jag fattade ingenting och gick tillbaka hem.

Mamma var hemma och lagade mat. Jag åt mat och gick upp till mitt rum och hörde

på hög musik. Men jag började tröttna och ville veta vart anden tagit vägen, men sen

fick jag pappret igen.

– Åh, jag orkar inte mer. Säg vad jag ska ge besked om!

Då stod det: Alla i skolan kommer att dö om två år.

– Neej, nu måste jag snacka med mamma. Mammaaaa……..

– Ja, vad är det gumman?

– Sen jag började den här skolan har jag fått papper av en ande, som har levt i skolan

i nästan hela dess liv. Den säger att alla i skolan kommer att dö om två år.

– Hahahaha!

– Men varför skrattar du, mamma?

– Du har nog drömt, och så fortsatte mamma skratta.

OOOOOOOH, mamma tror mig inte. Jag undrar om jag skulle fråga pappa….eller

pappa skulle bara skratta mer. Jag ville inte säga till fröken. Hon skulle nog tro jag

var sjuk. Jag ville fråga någon kompis, men de skulle nog skratta också. Jag fick klara

mig själv.

Nu var det en ny dag. Så skönt. Jag sprang till skolan på morgonen och gick till

klassrummet med en ny väska. Vi hade en timme lektion. Jag gick hem direkt, för jag

ville inte gå till skåpet. Jag öppnade min väska och det var ett papper där. Men…. jag

fick ingen läxa idag. Då skrev anden: Kom igen! Jag rev sönder pappret och kastade

det i soporna. Men det blev fixat igen av sig självt.

Nu blev jag ännu räddare. Jag ville se anden, men jag visste inte hur jag skulle göra.

Och tiden bara gick och dagarna flög iväg och jag var rädd att det hade gått 2 år och

att det skulle bli som det stod i pappret.

Jag var helt blek i ansiktet.

– Vad ska jag göra? Ingen tror mig och tänk om jag dör! Jag måste ha en plan.

Jag gick hem snabbt och på vägen flög pappret ur väskan. Jag förstod inte varför, så

jag började springa ännu snabbare hem. Till sist var jag framme hemma och gick upp

till mitt rum och öppnade datorn. Jag gick in på Google och sökte på min skolas

namn.

Då kom det upp en gamling bredvid skolan. Det stod en hel text under gamlingen och

jag läste den. Det stod att skolan varit stängd i 90 år på grund av alla barn som dog,

förutom en person.

Jag fick en chock och läste vidare. Det stod att andar började flyga uppe i taket och

skrika till det enda levande barnet att dö. Nu är detta barn dött, eftersom detta var för

hundra år sedan och nu kan det pågå igen, som många gömda andar säger i skolan.

Jag slutade läsa direkt. Jag var så rädd, men nu visste jag att anden ville mitt bästa.

Jag tog ett papper och skrev till anden: Anden, snälla, kan du hjälpa mig så att inte

alla i skolan dör? Snälla anden, har du en plan? Du vet ju om allt som ska hända,

SNÄLLA HJÄLP! Jag sköt ut det från fönstret och väntade på svar.

Då fick jag ett papper tillbaka av anden och det stod: Låt inte det som hände för

hundra år sedan hända igen! Du är den enda som kan stoppa det genom att du har

tillgång till det heliga vattnet. Det finns inne i ditt skåp i en gömd lucka, som du

måste hitta. Det vattnet måste du sprida runt hela skolan och alla klassrum för att få

bort både onda och vi goda andar från skolan.

Jag blev överlycklig, när jag fick veta att jag kunde rädda alla mina vänner och alla i

skolan. Jag sprang direkt till skåpet och hittade luckan. Jag tog det heliga vattnet och

spred det runt skolan och alla klassrum, men lät ingen se mig.

Jag gick direkt hem och webbplats låste in mig i mitt rum. Och jag kände att jag hade gjort allt

jag blivit tillsagd att göra. Ville bara sova för att vakna på morgonen till en ny dag

och ny skola. Och utan alla onda andar.

Jag öppnade mitt skåp och där fanns ett brev från den goda anden. I brevet stod det:

Tack för att du har räddat alla elever i skolan. Det är sista gången jag skriver till dig.

FARVÄL………………..