Kulturdelen

– Det pirrade i hjärtat.

Så sa Fibi Solaka efter att för första gången ha lyssnat på Beethoven och andra klassiska kompositörer. Detta i sin egen skola i eftermiddags. Hennes kompis Nafeisha Yalikun höll med:

– Allting skakade när de spelade högt. Det var jättefint.

Det Fibi och Nafeisha tillsammans med sina kompisar på lågstadiet i Hovsjöskolan fick uppleva var klassisk musik. Framförd av inga mindre än Kungliga Filharmonikerna från Stockholm i Hovsjöskolans stora, öppna hall. Mitt i skolan hade nu ett fyrtiotal frackklädda respektive svartkjolade musiker tagit plats. Med sig hade de instrument som många av barnen aldrig hade sett, än mindre hört talas om. Här fanns en harpa, pukor och cymbaler, fagotter och oboer, fioler av olika storlekar.

El Sistema

Konserten och Filharmonikerna ingår i det så kallade El Sistema-projektet, som är en modell för en orkesterskola med rötter i Venezuela. Ett av syftena med El Sistema är att ge musiken en aktiv roll i barnens utveckling. El Sistema finns tidigare i Göteborg i Sverige och nu är det Södertäljes och Hovsjös tur.

Vid dagens konsert var också Soldalaskolans lågstadieelever närvarande. Hela trappan bakom dirigenten var fylld av en gungande barnaskara med en och annan lärare eller förälder strategiskt utplacerad i högen.

Sakari Oramo heter den pillemariske dirigenten.

Innan dirigenten lyfte sin pinne och slog in de första spröda tonerna i Smetanas Moldau hördes ett väsande sssch i publiken, både vuxen-sssch och barn-sssch, det var svårt att få alla att sitta stilla och vänta. Men så fort den första tonen spelades var uppmärksamheten total. Efter ett tag hjälpte barnen till att dirigera, gunga i takt, de flesta verkade helt uppslukade av det de var med om. Även filharmonikerna, som tog sin uppgift på fullaste allvar och mötte sin unga publik med både respekt och intresse.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.