Fanfar för kulturens värde

Så var det då gjort, vår utställning på temat Kulturens värde är invigd. Med fanfar, bubbel och inbjudande mingelmusik. Och därtill en början av vårt digra utställningsprogram, som inte är över förrän den 21 november.

I stadshusets foajé visas just nu vår utställning. Den består dels av ett antal kraftfulla citat ur mestadels forskningsrapporter och dels av resultatet av hur flera Södertäljekonstnärer har gestaltat ett antal av dessa rapporter. Vi på Kulturdelen har helt sonika satt ett par rapporter i händerna på dem var och frågat om de kan välja en och gestalta på sitt eget sätt. Och så blev det så här bra.

Vi har fått konst på våra utställningsskärmar, vi har fått STA, Södertälje Teateramatörer, att gnugga geniknölarna och prisbelönta Sara Larsson Fryxell att komponera en dans för ändamålet. Bland annat, utställningstiden kommer att bjuda på en hel del överraskningar.

Kinesisk musik

Till invigningen kom rätt mycket folk och strosade runt våra skärmar och läste ur forskarrapporterna. Ett femtiotal stolar sattes fram mitt i utställningen och de fylldes snabbt för första programinslaget. Efter den specialkomponerade fanfaren som Kulturdelens Olof Näslund bjöd på, spelade Södertäljemusikern Ying Ying Herrdahl några kinesiska musikstycken på sin vackra pipa, ett uråldrigt kinesiskt instrument.

Så berättade två pedagoger vid Södertörns högskola, Petra Lundberg Bouquelon och Ulrika Tobieson, om hur de arbetar för att blivande lärare ska förstå att alla skolbarn mår bra av att lära sig med alla sinnen, inte bara med intellektet. De är båda utövande konstnärer. Petra Lundberg Bouquelon inom teater och musik och Ulrika Tobieson inom bildkonsten.

Hopp om den framtida skolan

De arbetar med något som heter estetiska läroprocesser på lärarutbildningen. Den blivande lärare, förstod vi i publiken, som själv i sin utbildning har fått pröva på hur det är att lära sig med alla sina sinnen och att använda sig av kulturuttryck som verktyg, kommer att baka in sina erfarenheter i sin undervisning. Vi i publiken fick själva prova på och den av oss som tidigare inte kände till vad ett verb eller substantiv är gör det garanterat nu, genom en sorts improvisation eller lek.

De båda Södertörnskonstnärerna grundar sin undervisning på en rad olika forskare. Bland annat nämnde de Anne Bamford, forskare från Australien som i flera år för UNESCO:s räkning har tagit pulsen på nu-läget i den kulturella undervisningen i världens länder och berättat om det i boken The Wow Factor.

Petra Lundberg Bouquelon och Ulrika Tobieson.

Hon forskar just på hur kultur kan förbättra skolan och att den kan det i högsta grad vet hon. Undervisning och konstformer som till exempel musik, dans och drama, säger hon, har stor inverkan på barns lärande. Den ger barnen större självförtroende och det i sin tur har effekt på språkinlärningen. Det finns en tydlig länk mellan konst och läs- och skrivinlärning, säger hon. Även barns kritiska tänkande blir större, liksom förmågan att tänka matematiskt och vetenskapligt.

Inte nog med det. Barn som håller på med konst tenderar också att samarbeta mer än barn som inte gör det. Och de blir mer positiva till skolan skolkar mindre, helt enkelt för att de trivs.  Och allt det här kan Anne Bamford visa forskningsresultat på.

Varför gör vi det här?

Vi på Kulturdelen hann också berätta lite om utställningen, varför den över huvud taget kom till och vad vi vill med den. Vi är ju inte bara en tidning utan anordnar också möten av olika slag kring något kulturtema som vi själva tycker känns angeläget eller roligt att samtala med andra kring. Vid ett sådant kulturmöte i våras, där folk ur Södertäljes många kulturnätverk hade samlats, fokuserade vi på faran att ge upp, att bli så trött av att det inte finns pengar för det man vill genomföra, av att bli bemött av den attityd som detta faktum i värsta fall kan skapa. Det värsta vore ju ändå om vi inte tar tag i kreativiteten, tänkte vi.

Emil Pettersson och Gustav Gälsing Från Södertälje Teateramatörer spelar upp sin specialskrivna minipjäs om patienten som har för lite K-värde i blodet och därför ordineras kulturupplevelser.

Vid mötet kläcktes en rad idéer och det som flest tyckte var mest angeläget la vi som medborgarförslag. Det går i korthet ut på att inrätta en bindande beslutsstruktur mellan kultur- och fritidsnämnden och utbildningsnämnden så att det blir omöjligt för de båda att inte samarbeta. Skolan ska, enligt förslaget, till exempel inte kunna besluta sig för att investera i speciallärare utan att först att pratat med kultur- och fritid om att deras resurser kanske kan vara till hjälp.

Förslaget grundar sig på att vi vet att kultur gör skillnad. Vi kanske skulle visa att det är så, sa vi till varandra, visa upp en del av den forskning som visar att detta är ett faktum. Därur växte utställningen fram.

Medborgarförslaget, förresten, har vandrat genom hela den kommunala byråkrati som alla medborgarförslag gör och avslogs i utbildningsnämnden den 23 oktober. Det formella beskedet fick vi på Kulturdelen precis innan vi travade iväg till invigningen.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Programmet omfattar minst en aktivitet varje dag fram till och med den 21 november, utom fredag, lördag och söndag. Se programmet här.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.