Kulturdelen

Kulturföreningen Moltos två representanter presenterade föreningen för de övriga på mötet.

Det är visst idé. Det var temat på den kulturnätverksträff som vi på Kulturdelen hade tagit initiativ till tidigare i vår.

Detta för att vi i olika sammanhang har tyckt oss märka en viss uppgivenhet, trötthet, resignation bland de kulturarbetare vi har träffat. Det är ändå ingen idé, har vi hört många säga, det finns ändå inga pengar.

Och finns det inga pengar så går det inte att genomföra och då är det ingen idé att lägga fram sina förslag, ingen idé att yppa sina idéer, inte ens någon idé att kläcka någon idéöverhuvud taget.

Farligt att ge upp

Den resignationen ser vi som mycket farligare än en usel ekonomi och vi ville diskutera varför det har blivit så här. Dessutom har vi förstått att det finns en rad kulturföreningar och –nätverk i stan och det vore idé att försöka samla dem alla och se om vi tillsammans kanske kan påverka på något sätt. Tillsammans förhoppningsvis utveckla en dialog med kommunens kulturtjänstemän och –politiker. Men vi började, som sagt, med de nätverk vi känner till.

Till träffen kom ett fyrtiotal personer, alla med stort kulturintresse. Det var en del ”löshästar” men också folk från Wendela Hebbes förening, från bland annat Kulturnätverket, från Kulturforum, Södertälje Teateramatörer, Molto, Kretsen, Kultursossen och Kulturdelen.

Teater

Lena Ericsson och Christoffer Sederström Från STA framförde en sketch.

För att illustrera det här med uppgivenheten bidrog STA med två sketcher (vi höll till i deras repetitionslokal högt uppe under takåsarna i Gamla flickskolan), identiskt lika förutom på enpunkt: attityden. I korthet gick handlingen ut på att Martin, en ung Söderäljebo, hade fått världens idé, en utomhuskonsthall vid Södertälje Södra, med alla de många betongpelarna. Annika i Stadshuset, politiker eller hög kulturtjänsteman, det framgick inte, hade sagt ja till att träffa honom och i sketch nummer ett suckade hon oupphörligen, talade hela tiden om svårigheterna och upprepade att det ändå inte finns några pengar. Martin gick därifrån fast förvissad om att hans idéer inte hade någon som helst betydelse. I sketch nummer två kan den intelligente läsaren dra slutsatsen att det fortfarande inte fanns pengar men attityden förvandlade idén till ett frö som kanske så småningom skulle kunna gro och växa till sig. Kanske inte precis som Martin hade tänkt sig, men kanske ändå något.

Grupparbete

Under kvällen delade vi, med hjälp av Åke Andersson, spelman och ivrig påhejare av kultur i alla de former, in oss i små grupper för att kläcka idéer, hur många som helst och hur vilda som helst. De antecknades på lappar som fästes på väggen och därefter fick alla gå på ”konstvernissage”, utrustade med ett antal röda prickar var som skulle fästas på bästa förslagen. Det som vann beslutade vi oss för att gemensamt lägga som medborgarförslag, för att helt enkelt lära oss hur det går till i en kommun att komma med ett förslag. Och vi på Kulturdelen lovade att följa dess gång i byråkratin så långt möjligt.

Alla förslagen, förutom ett vinnande, finns nu bevarade i Kulturdelens skattkista, för en skattkista är precis vad det är. Där ligger de och hoppar och vill ut och förverkligas, de många förslagen, alla kläckta av kulturarbetare av olika slag i kommunen, en hel hög är det i kistan och till dem återkommer vi så småningom på olika sätt.

Åke Andersson visar behandlingsförloppet av ett medborgarförslag med hjälp av klädnypor och en tvättlina.

Vinnaren

När så vernissageväggen började se ut som om den fått mässlingen och alla hade gjort av med sina små kisterlappar räknade vi ihop resultatet och fick fram ett vinnande förslag.

Det går ut på att säkerställa att kulturens kraft tas tillvara i skolan. Bakgrunden till det är den senaste kommunbudgeten där alla nämnder, om vi nu minns rätt, fick minskade anslag. Utom skolan som i stället fick mer pengar bland annat för att anställa ett antal specialpedagoger. Om det är rätt satsade pengar har vi förstås ingen aning om. Men så vitt vi vet så fördes aldrig några allvarliga samtal mellan skola och kultur för att se om mer kultur i skolan kanske skulle kunna vara en väg.

Det är nämligen så att barn som får ta del av mycket kultur både lär sig bättre och fungerar bättre i skolan. Det finns mycket forskning som visar på detta faktum.

Medborgarförslag

Och som församlingen beslutade; vinnande idé ska vi gemensamt lägga som medborgarförslag. Men. Ett medborgarförslag ska läggas av enbart en medborgare, inte av en grupp medborgare och därför fick förslagsställaren, som råkade vara undertecknad, åta sig att formulera förslaget och att lämna in det till stadshuset. Vilket gjordes i tisdags.

—Tack, jag tar hand om det, sa Samir Saado, kommunvägledare i stadshusets reception när vi räckte över medborgarförslaget.

Kulturdelens Ingrid Sjökvist lämnar över medborgarförslaget till Samir Saado i stadshusets reception.

Han stämplade och signerade handlingen, la den prydligt i ett kuvert, som också stämplades.

Normalt sett skulle han nu ha lagt kuveret i ett internkuvert och susat iväg det till stadskansliet. Men han erbjöd sig, som en ytterst vänlige man han visade sig vara, att be henne komma och hämta det i receptionen så kunde vi ställa de frågor vi hade direkt.

Från stadskansliet kom mycket riktigt efter en kort stund Anette Feldt.

—Jag tar med den och  registrer den, berättar hon medan hon snabbt ögnar igenom några rader.

—Det är väl bara ett förslag?

— Jadå, bekräftar vi. Det omfattar visserligen två delsteg, men det är ändå inom samma förslag.

_ Bra, för det får bara vara ett förslag per medborgarförslag. Har man flera får man lämna in flera. Jag kommer att  skicka det till KF:s presidium och där kommer de antingen att avslå det direkt eller överlämna det till den nämnd som är berörd, för beredning.

— I det här fallet kanske det blir två nämnder.

Anette Feldt fån stadskansliet ilar vidare med medborgarförslaget för registrering.

— Det kan jag inte påminna mig att jag har varit med om, men vi får se.

—Avslås, sa du? På vilka grunder kan presidiet avslå direkt?

_ Det kan till exemple vara om ärendet redan behandlas eller om ärendet inte av kommunal karakär.

Anette Feldt berättar också att KFs presidium består av tre personer, ordföranden Karin Östlund (S), vice ordförande Sait Yildiz (V) och Christer Björk (M). De går igenom de ärenden som ska upp på KF:s möte, bedömer medborgarförslag, tittar igenom interpellationer och liknande.

Nästa möte för KFs presidium hålls torsdag den 14 juni. Då bör rimligtvis även det här medborgarförslaget synas i sömmarna.

Läs medborgarförslaget. Klicka här: Medborgarförslag

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.