Våga gå på teater ute bland ilskna element

Kanske är det bara i Järna som man kan få vara med om en teaterupplevelse som den här.

Först bänkar sig publiken i en halvcirkel på golvet framför ensemblen som börjar med att gå, om varandra, i allt mer intrikata och intensiva mönster – tills en bred dörr ut mot mörkret och Järnafjärden slås upp, där ute rör sig två ljus, skådespelarna strömmar ut ledda av ljusen och efter dem följer publiken i ett långt, mörkt ringlande tåg.

Ut bland naturens element som möter inkräktarna med olika scenerier på finurligt utvalda ställen i den stora seminarieparken, där vatten, knotiga trädstammar och en mörk himmel blir till trolsk scenografi.

Eldar och bloss fladdrar, de unga aktörerna har tidlösa enkla kläder och deras ansikten som är upplysta underifrån av eldssken ger mig en känsla av att befinna mig långt bort i tiden, före alla åldrar, i en urtillvaro.

De flesta texterna är på engelska, någon av sångerna låter som swahili och det är inte så lätt att förstå allt. Men jag får det förklarat för mig av Erik Norlin som skrivit all text: Det handlar om människans möte med naturens olika elementarandar, jordväsen eller gnomer, eldväsen eller salamandrar, vattenväsen eller undiner, luftens sylfer. I olika scener visar skådespelarna som kommer från olika länder och världsdelar hur elementen nu protesterar mot människans framfart. Särskilt starkt uttrycker fiskaren detta i en scen nere vid stranden där publikflocken får gestalta mänskligheten:

– Ge er av! Vi behöver er inte! Vi klarar oss bättre utan er!

I en annan scen gömmer sig gnomer bland björkstammarna, de tjattrar och skrattar med små vassa röster och för tankarna till vildvittrorna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter.

– En medvetet skruvad scen som vill driva lite med nyandligheten och det nyvaknade intresset för sådana här saker, säger Erik Norlin.

Så småningom får publiken blundande vandra en prövningens väg till insikt om att vi måste lyssna och lära av naturen, att vi kan hitta nya möjligheter om vi vågar ge oss in i väglöst land.

Publiken, cirka ett femtiotal premiärkvällen, var av det följsamma och uppmärksamma slaget, talade mycket dämpat med varandra och bara ibland hördes muntra fniss. Efter den avslutande sången och musiken – med bland annat trummor – runt Kulturhusets damm fick ensemblen ta emot bravorop och applåder.

De flesta av de runt tjugo unga artisterna har en bakgrund inom musik eller teater. Det känns som om de ger allt, både fysiskt, själsligt och verbalt i den här studentföreställningen som är resultatet av en fem veckors lång utbildning i Järna. ”Vi har varit igång från tidiga morgonen till tio-halv elva om kvällarna, sex dar i veckan.”

Nu har några av hans tidigare teaterelever, bland annat Christopher Sivertsen medverkat som regissörer och lärare under de fem kursveckorna.

Theatre Academy Camp 2012 har kursen kallats, och den har getts med stöd av Kulturforum Järna, Vidarstiftelsen, EU via Leaderprojektet Södertälje Landsbygd, ABF och Södertälje kommun.

Det är suggestivt och andas mycket Sláva-teatern. Denna utpräglat fysiska teater som som Erik Norlin startade i en lada på Järnaslätten i slutet av 70-talet.

Vad beror den på, den här hängivenheten och det här engagemanget som alla medvekande utstrålar, frågar jag Erik Norlin.

– Jag har ända sen starten varit inspirerad från öst, från Polen och Ryssland.

I Ryssland verkade den legendariske teaterregissören Stanislavskij vid Taganka-teatern.

– Det var Stanislavskij som vid 80 års ålder, efter ett halvt livs arbete med teater, ändrade inriktning helt och förklarade att han fram till nu inte tillräckligt hade sett den mänskliga kroppens dramatik.

– För mig är kroppen en bärare av det andliga, säger Erik Norlin.

Föreställningen som ges varje kväll 23-26 augusti börjar 20.30 och publiken gör klokt i att klä sig varmt och ta på sig stadiga skor.

Text: Gudrun Lindborg

Foto och ljudupptagning: Göran G. Johansson

Ett litet smakprov på sång och deklamation.

Fler bilder finns här.

Gudrun Lindborg

Gudrun Lindborg har varit journalist i dagspress, på Arbetet i Malmö och Länstidningen i Södertälje. Därefter frilans på Reportagebyrån/Ponton Media i Södertälje, samt redaktör för biodynamiska tidskriften Kultura. Numera pensionär, jobbar mer eller mindre ideellt, är inriktad på andlighet och är entusiastisk mormor.