Kulturdelen

Kjell Hasslert avhånas i Täljerevyn 2010.

Kära läsare,

240 texter om Södertäljes kulturliv. Så många har vi publicerat sedan 1 september 2010, den dag vi släppte Kulturdelen lös. Drygt ett år alltså. 240, plus ännu fler kommentarer. Detta utan en enda krona att spendera, Kulturdelen görs helt ideellt. Av oss på redaktionen och av alla de fantastiska frilansmedarbetare som ställer upp på dessa pekuniärt usla villkor. Heder åt er alla!

Så här årets första dag brukar vi summera, analysera och dra slutsatser av det gångna året. För vår del konstaterar vi att Kulturdelen fortfarande är det roligaste och kanske viktigaste som vi någonsin har gjort, och vi skulle kunna sysselsätta en hel stab som bara ägnar sig åt kulturfrågor i Södertälje, om vi hade haft möjlighet. Här finns mycket att betrakta och analysera, mycket spännande att både gräva och lyfta fram, många samband som vi borde belysa, många goda exempel kvar att visa upp, fantastiska människor som arbetar i det tysta, år ut och år in, föreningar och klubbar, professionella och amatörer, svenskar och invandrare. Vi har en fullständigt unik potential till tillväxt och förnyelse i Södertälje med kulturen som verktyg. Framför allt för att vi har politiker och kulturtjänstemän som verkar vara helt eniga om att kulturen, den är livsviktig, den. Inte som nån grädde på moset utan på riktigt. Säger de och vi har ingen anledning att misstro att de tänker så. Och ändå …

Under det här året kommer alla kommunens förvaltningar att få mindre pengar att röra sig med, så ock kultur- och fritids. Alla utom skolan, som ska förbättras bland annat genom att lärare ska vidareutbildas. Gott och väl, skolan måste förstås fungera. Och i våra Kulturdelshuvuden rinner frågan upp: Är det någon som har tänkt på att kanske mer kultur skulle kunna vara en alternativ medicin för att få rätsida på skolan? Rejält mycket mer kultur i skolan? Riktigt rejält mycket, integrerat i alla skolämnen och genomsyrande alla stadier. Är det någon som alls har diskuterat den möjligheten, några tjänstemän eller politiker från skola respektive kultur som har satt sig ner och sammanträtt ett par dar och sagt: Nu, nu alltså, nu ska vi göra allvar av de ideal som vi är helt överens om: Kulturens kraft, den som är lika viktig som skolan och nödvändig för att vi ska växa som människor, kunna bli ansvarstagande, tänkande, kännande och samverkande vuxna. Ska vi rent av ta och göra slag i saken och börja med Kulturskolan, kanske de sa då, Kulturskolan som kommunalrådet Boel Godner (S) vill flytta ut i skolan (igen, den var mycket mer ute på skolorna innan rektorerna fick eget ansvar för sina budgetar). Så att den kan nå alla Södertäljes barn? Även den tredjedel som omfattas av barnfattigdomen, den som vi skamligt nog dras med, den tredjedel som på intet sätt har råd att åka upp till tidigare Västergårdsgymnasiet vid Torekällberget och alltså inte får samma chans att lära sig uttrycka sig som sina kompisar. Hör ni, tänk om vi skulle ta och prova kulturens möjligheter i stor skala nu! Vad säger ni?

Kanske kom de på det här mötet fram till att det ändå är bäst använda pengar att vidareutbilda lärarna – full respekt för det. Men mötet, blev det av? Diskussionerna, fördes de?

Alla vi har pratat med bland politiker och kulturtjänstemän är, som vi i tidigare ledare har berättat, rörande överens om kulturens livsnödvändighet. Lika överens är de om att det inte finns pengar.

Men det gör det. Och mer än så tänker vi inte dra in Kjell Hasslert och den lön han nu får av vår gemensamma kaka utan att behöva göra ett pidevitt, i denna nyårshälsning. Men uppenbarligen lider inte Södertälje någon brist på pengar, snarare bör prioriteringarna kunna diskuteras.

Nu är det nytt år och därmed plats för – om inte löften längre – så åtminstone förhoppningar. Kulturens kraft, att någon ställer sig upp och hävdar rätten att omsätta den i praktisk handling – det är vår nyårsförhoppning. Och vi lovar, den dan är vi på plats.

Nu hoppas vi på ett spännande och innehållsrikt kulturliv även detta nådens år 2012 och att ni ska vara våra nyfikna läsare.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.