Bilden på skivomslaget fotograferad av Curt Hellstrand.

Musik och vänner som medicin

Fredrik ”Doc” Casserstedt släpper en cd med titeln Help me. Det är en skiva som kretsar kring den egna bluesen.

– Jag vill berätta om här och nu, jag snackar om hur det är att leva blues, säger han.

Bakgrunden är att Doc dragits med ryggproblem sedan 2007 och står på en daglig dos morfin som inte alltid lindrar som den ska. Det har varit några hårda år, även om det verkar vända uppåt nu.

Doc sjunger om när morfinet inte hjälper längre, om när nätterna blir till ett helvete och om att alltid behöva glo skarprättaren nerifrån källaren i synen när morgonen äntligen kommer. Texterna handlar om den djävulska smärtan som aldrig försvinner och om tårarna av maktlöshet som aldrig hjälper. Det ska sägas att Doc också sjunger om annat på skivan men det mesta är mörkblått, för att inte säga helsvart.

– Det här är inte en uppdatering på Facebook om vad jag åt till lunch. Det här är min blues, gråten och smärtan. Helvetet jag levt i de senaste åren. Men det handlar också kärleken och musiken, säger han.

Hur står man ut mitt i allt detta? Nycklarna till det verkar vara desamma för oss som lyssnar som för upphovsmannen själv: musiken och musikerna. Här finns nåden och lindringen.

När låtarna snickras ihop, så knådas bluesen av Doc´s konstnärliga händer och går från att vara privata dagboksanteckningar till att söka säga något allmänmänskligt. Samma sak gäller för musikanterna som bidrar med sina konstnärskap, de lyfter och diversifierar materialet. Vilket är en förutsättning för att Doc´s musik alls ska angå oss.

Om vi börjar med musikerna, så har Doc samlat ett gäng goda vänner omkring sig. Han har träffat dem under bluesjammen och spelningarna som han stått värd för i Södertälje de senaste åren. Det är både nya bekantskaper och personer han känt i många år.

Fredrik "Doc" Casserstedt på Vis- och Bluesfestivalen på Tom Tits Experiment 2010.

– Jag har massor av människor att tacka! Alla som skapat en fantastisk stämning under spelningarna och jammen. De har blivit mina nära vänner och gjort att jag klarar mig en vecka till. De är en förutsättning för att skivan alls blivit av, säger han.

Doc och hans medmusiker skapar en avspänd känsla på Help me. Doc pratar om att han vill göra ”back porch-blues”, musiken ska kännas som om ett gäng goda vänner sitter och spelar ihop på en veranda. Medan solen sakta går ner berättar de sina historier för varandra.

Musiken då? Den är en egenkomponerad variant av amerikansk roots-musik: mycket blues, lite country, lite västkustrock och en gnutta jazz. Här och där tar sig en svensk, blå folkmusikalisk klang igenom ljudlandskapet. Det är pre war blues, inte den tuffa orkesterblues som kom att utvecklas i Chicago under 1950-talet. Det är opretentiöst och varmt – akustiska instrument dominerar. Doc både lånar rakt av och vidareutvecklar gängse klichéer och stilgrepp, till synes utan att oroa sig över vad andra ska tycka.

Doc har valt att inte ha med en hårdsvängande rytmsektion, det vill säga en trummis och en bassist, vilket per automatik ger luft och dynamik. Doc säger att alla bluesjammen han varit med på är orsaken till hur skivan låter, han han har fastnat för det enkla, akustiska uttrycket.

Sången är rätt tunn och engelskan inte den bästa. Det vet Doc om, men säger samtidigt att detta är hans blues – han har inget annat att tillgå än det han kallar för sin ”skol- och tv-engelska”. Det är en rimlig hållning. Vem skulle vilja att han sjöng om bomullsplockande och segregation med en perfekt sydstatsaccent och plåtkoll på slangen?
Läs mer på www.thedoctor.se

Sammanfattningsvis är Help me en ödmjuk cd. Den har spelats in och givits ut av Doc som vill dela med sig av hur det känns att gå omkring i hans skor. Samtidigt så passar han på att ha trevligt med sina musikervänner. Musiken och texterna kommer förmodligen inte starta revolutioner eller förändra populärmusiken för all framtid. Men ge det en chans, vet jag.

Text: Daniel Johnston

Foto: Göran G. Johansson

Daniel Johnston

Daniel Johnston är frilansande journalist, musiker och scentekniker. Utexaminerad från JMK, Stockholms universitet, 2010. Jobbar även deltid på ABF Södertälje-Nykvarn med kultur och annat i kommunens södra delar.