Egen grafftivägg

En egen graffitivägg i trädgården. Det har Sabine Recht i Järna. Inifrån sitt hus kan hon se det ena konstverket bytas ut mot det andra, i en ständig ström.

– Det är helt fantastiskt, konstaterar hon.

Sabine Recht, som själv är konstnär, har alltid varit fascinerad av väggmålningar. Från förr i tiden och från andra platser, runt om i hela världen.

– Väggmålningar är ett första steg till att ta kultur i sina egna händer, säger hon. I vilken tid de än målas och vem som än gör det så är det konst. Och sådan ska respekteras.

Började i liten skala

Det var för ett tiotal år sedan hon kom på idén med en graffitivägg i sin egen trädgård. Ena sonen var väldigt konstnärlig, och för att han skulle få en chans att utvecklas i graffiti, på laglig väg, så byggde hon en blygsam vägg i nedre delen av sin trädgård.

(Graffitin i sig är inte olaglig, däremot att måla på andras egendom, viket gör det nästan omöjligt för en graffitikonstnär att utöva sin konst lagligt.)

– Men för fyra, fem år sedan bestämde jag mig för att flytta upp väggen mer synligt längre upp i trädgården och då gjorde vi den också mycket längre. Det är mina söner och svärsöner som har byggt den, jag har mest varit med och betalat. Den är av trä och väldigt stadig och välbyggd. En av svärsönerna är förresten en av Sveriges första graffitimålare.

Ständig förnyelse

Sabine Recht kan nu se konstverken växa fram, de som främst sönerna och svärsönerna turas om att måla. En och annan utanför familjen har också fått vara med.

– Jag njuter av det jag ser. Särskilt att kunna följa hela förloppet, hur de skissar upp först innan de sprayar och sen hur målningarna växer fram. Det som är väldigt spännande är att de inte finns så länge. Ibland några månader i sträck, men väggen innebär ett ständigt och pågående utbyte av konstnärliga idéer. Det är väldigt angenämt att få följa.

– Jag tycker det vore bra om vi kunde betrakta konst i största allmänhet mer på det sättet, som en ständig dialog. Och då menar jag inte att vi inte ska ha konstmuseer och annan beständig konst, sådan måste finnas den med.

– Precis som graffitin. Som definitivt är en allvarlig konstart som man på alla sätt måste både erkänna och respektera, fortsätter Sabine Recht, och som måste få bättre villkor för att kunna utövas. Konstnärerna brukar spraya fantastiska motiv med stort innehåll.

– Om jag hade varit vd för SL skulle jag anlita graffitikonstnärer till att smycka pendeltågen eller varför inte tjänstebilarna. De skulle bara veta hur mycket fin sådan här konst det finns.

Täppgatan 6

Att man inte får måla på någon annans egendom tycker Sabine Recht är helt rätt.

– Jag vill inte att någon sprayar på mitt hus. Konst betyder inte att man får vara fräck. Man frågar först naturligtvis. Samma med min vägg, den som vill använda den får fråga.

Väggen är helt synlig från gatan, Täppgatan 6 i Järna. Och det händer att förbipasserande, mest ungdomar, stannar till och tittar. Grannarna var lite bekymrade i början, berättar Sabine Recht, att hennes vägg skulle öka klottret i Järna, men det finns inget som tyder på det, konstaterar hon.

– Det här har absolut inget med klotter att göra. Sådant finns och har funnits i alla tider. Vi har ristat hjärtan med pil igenom på stammar och satt våra bomärken på olika sätt, men att göra avtryck på det viset, att behöva visa att man finns, det har en helt annan drivkraft och har inget med konst att göra.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.