Kulturdelen

Dan Andersson tog plats på scen på lunchmusiken på Trombon. Tolkad av Åke Andersson och Per Georg Sörås.

– Dan själv skulle nog vrida sig i sin grav om han hörde det här, trodde Åke Andersson, som har tonsatt de allra flesta av de framförda sångerna.

Till vänster Åke Andersson och Per Georg Sörås vid lunchmusiken på Trombon.

Nja, så värst humoristisk föreföll han väl kanske inte, den gamle poeten, men Åke Andersson hade i alla sina tolkningar ändå lyckats fånga hans allt genomsyrande vemod och det borde han väl ändå vara nöjd med, så här nästan ett helt sekel efteråt. Lite bus får han väl ändå tåla. Att en av hans visor framfördes som en blues med inslag av Chattanooga Choo Choo och en, som förresten mycket väl skulle kunna kvala in på Svensktoppen, i valstakt kändes djärvt. Men så ger också tiden fler möjligheter än de som fanns när det en gång begav sig. Vem vet, kanske hade Dan Andersson, om han hade levt idag, skrivit om sin längtan i bluestakt?

Musiken varvades med upplästa brev och dikter, åtminstone för oss tidigare okända. Alla i det fullständigt knökade publikhavet gick därifrån med mycket mer kunskap om Dan Andersson och med Åke Anderssons vackra stämma och Per Georg Sörås – förstås – vemodiga saxofontoner i öronen. Framträdandet var nummer tre på temat Dan Andersson, låt oss hoppas på ett fjärde.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.