Kulturdelen

Är ju inte precis något freak eller någon nörd, men visst blir jag mer och mer digitaliserad. En större förändring kom på vårvintern, då jag ”fick” en iPad (”padda”) för ett dyrt fortsatt telefonabonnemang.

Först använde jag den inte så mycket. Lekte mest. Försiktigt med stela fingrar. Så småningom upptäckte jag fler och fler ikoner på skärmen med tillhörande användningsområden:

Läsa tidningar från när och fjärran

Ta emot och skicka email

Umgås på Facebook

Anteckna saker (som nu på pendeln till Stockholm)

Kalender

Medmera, medmera…

Ju mer jag prövade, desto mer vågade jag pröva. Nejnejnej. Jag är långt ifrån fullfjädrad, men denna sommar har jag tagit ytterligare ett steg: Jag är numera e-boksläsare. Tänkte att jag skulle pröva till semestern. IPaden ville jag ändå ha med mig och varför släpa på en bok dessutom?

Försökte ladda ner en bok hemma först, men det var tji. Så digitalt kunnig var jag alltså inte.

Då gick jag till Stadsbiblioteket i Luna, fram till disken och sa att jag ville låna en e-bok, men att jag inte visste hur man gör. Bibliotekschefen själv var det som tålmodigt hjälpte mig med de nedladdningar som behövs( bokläsarprogrammet och något mer). Tålmodigt trots att hon är ansvarig för bibliotekets budget, som naggas med 18 kr för varje lånad e-bok. (Längre har inte kontakter mellan bibliotek och förlag kommit.)

Nå, med hennes hjälp lånade jag alltså min första e-bok: Minnen av Torgny Lindgren – klart man lånar en favoritförfattare, när man begår en initiationsrit.

Jag hann faktiskt hem, innan jag testade att läsa. Programmet påstod att jag hade ett bibliotek, nja Library. Och där fanns Minnen.

Sedan var det bara att bläddra. Den hårda pärmen var lika lätt att bläddra som insidorna. Ett bestämt pet-med-drag på skärmens högermarginal, så kom nästa sida. Gick petet för fort kom nästnästa. Då fick jag göra ett bestämt pet-med-drag på skärmens vänstermarginal. Drog jag för fort kom jag till sidan jag nyss läst. Puh! Jag lärde mig efter några pet.

Plötsligt ringde telefonen och utan att tänka mig för stängde jag programmet. När jag kom tillbaka ängslades jag för att inte hitta tillbaka till sidan där jag var. Men si det hade programmet förutsett, så jag hamnade på rätt sida.

Nu har jag läst flera böcker på detta sätt och jag stortrivs med det. Jag kan läsa i ljus och mörker; med och utan läsglasögon, eftersom jag kan få storstil om jag vill. Och har jag lust kan jag ladda ner en bok från biblioteket mitt i natten.

Känslan av att hålla i en riktig bok (pappersbok menar jag) kommer jag inte att försaka. Jag kommer nog att växla. Också som e-volutionerad.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson (lilla bilden från biblioteket)

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.