Anastasias bok Dear Stranger färdig

Minns ni Anastasia? Hon som inte bara skrev en bok utan också satte, tryckte och illustrerade den själv? Nu är boken, Dear Stranger, klar. I lördags presenterade hon den på Galleri Kretsen tillsammans med utställningen av illustrationerna.

I våningen ovanför galleriet i Gamla Flickskolan är det dukat med många stolar, blommor, och kaffe med bullar. Jag slutar räkna vid 60 stolar, som snabbt fylls. På en av dem ser jag en kvinna, som är mycket lik Anastasia. Jodå. Mycket riktigt. Det är hennes mamma, som rest hit från Irland tillsammans med make och son.

– Ja, visst är jag stolt, säger hon med ett stort leende och passar på att prisa Sverige och ger beröm för att vi ordnat så fint väder.

Blygt, men med stolthet visar Anastasia Palmer ett uppslag ur sin bok Dear Stranger.

– Jaa, säger hon med eftertryck. Hon har alltid varit sådan och hade redan tidigt en mycket stark vilja.

Programmet, för det är ett helt program, börjar med att Philip Stoll (som vad jag förstår är Anastasias pojkvän) börjar spela en flöjtkonsert av Antonio Vivaldi. Oj, vilken flöjtist! En ev de där musikerna som behandlar sitt instrument som en förlängning av sin egen kropp.

Utvecklande projekt

Så kliver Anastasia fram och berättar, dröjande… tydligt rörd om bokprojektet, som varit betydligt mer än ett sådant.

– Det har givit mig många tillfällen till självreflexion och jag känner att jag har utvecklats och… ja, blivit vuxen under den här tiden.

Alltihop började med att hon blev allvarligt sjuk som 14-åring. I ett helt år var hon sjuk utan att läkarna lyckades ställa diagnos, men till sist kom de fram till att hon led av ME (myalgisk encefalomyelit), en kronisk neurologisk sjukdom.

– Läkaren sa att jag skulle vara sjuk resten av mitt liv. Och han sa det helt utan empati.

En natt efter beskedet vaknade hon med en lika tydlig som märklig idé: ”Jag ska skriva en bok som ska heta Dear Stranger”. Hon skrev ner idén på ett papper som råkade ligga vid sängen och redan nästa dag började hon skriva.

Anastasia har varken haft författardrömmar eller varit intresserad av boktryckande tidigare. När hon började skriva Dear Stranger var skrivandet alldeles nytt för henne.

– Jag ansträngde mig aldrig för att skriva rätt. Jag kände mig helt fri, som när man skriver brev till en kompis.

Vid bokpresentationen berättar Anastasia att hon trodde det skulle ta ett halvår att få boken färdigtryckt och bunden om hon skulle göra jobbet själv, men att hon kalkylerade med ett år för att inte behöva stressa. Det har tagit tre och ett halvt.

Hela familjen Palmer samlad: pappa Colin, Anastasia, mamma Margret och brodern Stephen.

För lite typer

Hindren har varit många. Bland annat räckte inte typerna i Grafikverkstadens tryckeri och eftersom det inte handlar om en nutidens teknik, så var det svårt att få tag på nya. Till sist fick hon kontakt med en som kunde: Einar Ljungström från Uppsala, som har gjutit nya typer till henne.

Hon hade tänkt lära sig bokbinderi också, men insåg vid närmare påseende att det skulle ta för lång tid.

– Och jag ville ju ha det bra gjort.

Så hon sökte och fann Martin Schwab, som är den som bundit böckerna. Hela upplagan på 230 exemplar är inte klar ännu, men 20 finns på plats vid boksläppet. Dock inte till försäljning. Det här är inte en bok för den kommersiella marknaden. En del av upplagan ska skänkas till nationella bibliotek världen över; en annan del skänkas till personer, som lovar att ge den vidare som gåva, när de har läst den. Resten av upplagan ska (faktiskt) säljas för att hjälpa till att bekosta projektet.

Även om det har funnits hinder så har hon tagit sig över dem, ofta med god hjälp. När hon tar upp den första boken ur högen på bordet kallar Anastasia fram några personer, som hon vill tacka särskilt. Först och främst Olof Sandahl, föreståndaren för Kretsens Grafikverkstad, hennes läromästare och coach. Han får en bok, en blomma och en lång, innerlig kram.

Också Einar Ljungström, som gjutit typer och hjälpt till även på andra sätt, är på plats och får bok, blomma och varm kram.

Bokbindaren Martin Schwab tackas på liknande sätt, men får ingen bok.

– Du ska få den sista, säger Anastasia.

Den allra första boken ger Anastasia till Olof Sandahl, läromästaren och stöttaren under hela tryckprocessen.

Laddad läsning

När hon till sist lyfter fram sin berättarstol, sätter sig till rätta, tar en ny bok ur högen och öppnar den, är det laddat tyst i salen. Hon börjar läsa från början. Det hon skrev som 15-åring. Hon kommer inte långt innan orden stockar sig och det blir en lång tyst paus. Hon läser lite till, tystnar, torkar tårar med baksidan av handen, läser…

Senare förklarar hon:

– Jag blir så rörd av att möta den unga flicka som skrev det här mitt i sin sjukdom och aldrig kunde tro att hon skulle kunna genomföra något som detta projekt; aldrig kunde föreställa sig att hon skulle kunna komma dit där jag är nu.

Vi blir alla rörda av hennes ord och hennes reaktion och jag drar mig till minnes en episod från mitt besök under hennes arbete i tryckeriet:

”Utan att tänka mig för, böjer jag mig över ett nytryckt ark papperet och läser lite, skrattar till och frågar om jag får citera en mening som rolig OCH som en aforism. Hon tittar på mig och mer utstrålar än säger NEJ. Hon ser nästan förskräckt ut och säger:

– Du är den första som har läst något av texten.”

Recensera eller…

Innan jag gick till det här boksläppet tänkte jag att jag skulle läsa boken på min semester och recensera den, men jag har ändrat mig. Dear Stranger är inte en bok som ska recenseras på vanligt sätt. Den är så personlig och är en del i ett projekt, en del i Anastasias utveckling. Det betyder inte att jag inte vill läsa den, men då kan jag låna den på Södertälje stadsbibliotek – ett av de många bibliotek världen över som ska få boken som gåva.

Text: Margareta Lithén

Foto: Birger Svanteson

Kulturdelens reportage för 1 ½ år sedan om Anastasia och hennes projekt kan du läsa här.

Hennes egen film om projektet kan du se här.

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.