Kulturdelen

Under det här året kommer Kulturdelen att publicera en serie reportage om kulturen kring Maren. Det första handlar om Wendela Hebbes hus och den verksamhet som Wendelas Vänner bedriver.

Om man går nerför trapporna från Olof Palmes plats, rundar den innersta delen av Maren och passerar Sorbonhuset så kommer man fram till ett gult tvåvåningshus i gammal stil vid kanalen. Det är ett av de få trähus som man kan se i centrala Södertälje. Resten revs eller flyttades upp till Torekällberget när den stora centrumrenoveringen genomfördes på 1960–talet. Men det gula huset kanske inte är så gammalt som det ser ut, i alla fall inte på den här platsen. Vad är det för ett hus, hur gammalt är det och vad används det till?

Kärleksgåva som förföll

Huset byggdes ursprungligen i slutet av 1700–talet på en liten gård vid Snäckviken en kilometer norr om Södertälje centrum. 1863 köpte Lars Johan Hierta huset och gav det till Wendela Hebbe. Det var Hierta som grundade Aftonbladet, Sveriges första moderna dagstidning. Wendela Hebbe anställdes på Aftonbladet 1841 och blev därmed den första anställda kvinnliga journalisten i Sverige. Hon arbetade på tidningen i tio år, blev Hiertas älskarinna och fick en son tillsammans med honom. Sommarhuset i Snäckviken var alltså en kärleksgåva från Hierta till Wendela. Och det var en uppskattad gåva som gjorde att Wendela och hennes barn och släktingar kom att tillbringa 25 somrar i Snäckviken. Sedan bredde bebyggelsen i Södertälje ut sig så mycket att Wendela inte ville bo kvar där längre utan sålde huset till Jutebolaget. Men på grund av att varken bolaget eller senare ägare tog hand om huset fick det stå och förfalla under många år.

Hebbevillans återuppbyggnad

Det kom att dröja ända till 1974 innan någon på allvar fick upp ögonen för Wendelas gamla hus och dess kulturhistoriska värde. Då läste Södertäljes stadsbibliotekarie, Inger Mattsson, en biografi om Wendela Hebbe, i vilken hennes sommarhus i Snäckviken omnämndes. Inger och andra kulturintresserade Södertäljebor besökte det gamla huset och tillsammans började de att engagera sig och skapa opinion för att huset skulle bevaras. För att driva frågan och bygga upp huset igen bildade de 1983 föreningen Wendelas Vänner.

Det första problemet som föreningen ställdes inför var att Hebbevillan var i så dåligt skick att Astra, som hade övertagit huset, ville riva det. Men med stöd av Länstidningen och kommunen lyckades föreningen i sista stund stoppa rivningen. Istället gjordes en antikvarisk nermontering av huset under ledning av Södertäljes stadsantikvarie Göran Gelotte. Därefter blev byggnadsmaterialet liggande under presenningar ytterligare tio år. Det var den tid det tog för Wendelas Vänner att hitta en lämplig plats och samla in pengar till husbygget. Att de till slut lyckades berodde på att de fick pengar av Boverket och andra bidragsgivare och att Sverige drabbades av en ekonomisk kris och hög arbetslöshet. För att sysselsätta arbetslösa människor startades nämligen ett stort antal ALU–projekt (arbetslivsutveckling) och med hjälp av ett av dem och med traditionella byggnadsmetoder kunde Wendela Hebbes hus återställas. 1998 var återuppbyggnaden klar och Hebbevillan kunde invigas med pompa och ståt.

De tre gudinnorna

För att ta reda på mer om Hebbevillan och vad Wendelas Vänner har gjort vände jag mig till Per Eric Mattsson och Ami Lönnroth. Per Eric är ordförande och Ami ledamot i föreningens styrelse.

– Vi brukar säga att vi dyrkar tre gudinnor i vårt tempel: Wendela Hebbe, Signe Hebbe och Mollie Faustman, säger Per Eric. Signe var Wendelas dotter och en av Sveriges främsta operasångerskor i slutet av 1800–talet. Mollie, som var dotter till Wendelas och Hiertas utomäktenskapliga son Edward, var känd konstnär. I det museum som vi har byggt upp i Hebbevillan har de fått var sitt rum där vi visar porträtt, böcker och andra saker som har anknytning till dem. Vi har också ett mötesrum och bibliotek, ett rum som kallas för Nordiska rummet och ett som heter Aftonbladsrummet.

Signe Hebbe, Wendela Hebbe och Mollie Faustman

– Wendela Hebbe var ju Sveriges första kvinnliga journalist, säger Ami, och hon hade en bred journalistisk kompetens. Mest känd är hon för att det var hon som introducerade socialreportaget i svensk press. Vid den här tiden bredde slummen ut sig i Stockholm, arbetslösheten och fattigdomen ökade och sjukdomar och epidemier grasserade. Men det ledde också till att välgörenhet och filantropi fick större betydelse. I sitt journalistiska arbete gjorde Wendela en stor insats för att sprida det filantropiska tänkandet. Hennes sociala reportage var en sorts aktivitets– eller kampanjjournalistik, något som jag kallar för inlevelsejournalistik, som inte hade förekommit tidigare. Innebörden är att det inte räcker med att rapportera om problem och elände utan att man också måste göra någon åt det. De känslosamma och engagerande reportage som Wendela gjorde inspirerade bättre bemedlade personer att skänka pengar till och hjälpa fattiga och sjuka människor.

Vännernas verksamhet

Wendelas Vänner är en litterär förening som ingår i paraplyorganisationen De litterära sällskapens samarbetsnämnd. Föreningen har en programverksamhet med bland annat litterära och musikaliska salonger. De litterära salongerna inleds med att någon känd eller ny författare presenterar en bok och att den sedan diskuteras av litteraturvetare och deltagare i salongen. De musikaliska salongerna hålls till minnet av operasångerskan Signe Hebbe. Wendelas Vänner ger också ut böcker och har en egen tidning, Wendelavisan, som hittills har kommit ut i 53 nummer. En annan verksamhet är att visa museet för besökare och grupper. När det kommer busslaster med folk utifrån kombineras visningarna ofta med lunch i Hebbevillans restaurang.

– Sommarteatrar har vi haft sedan 2001, säger Per Eric. Det började med att Södertäljeförfattaren Björn Runeberg skrev en pjäs som heter Provet. I den spelade Berit Carlberg rollen som Wendela Hebbe. Hon blev så förtjust i scenen vid Hebbevillan att hon bad att få återkomma året efter, och sedan har hon satt upp eller deltagit i en ny pjäs varje sommar. Oftast har det varit lustspel eller komedier, men förra året spelades en Strindbergspjäs.

Ami är ordförande i den jury som delar ut Wendelapriset.

– Det är ett journalistpris i Wendela Hebbes anda som delas ut till årets bästa sociala reportage i tryckta svenska medier och böcker. Det ska vara beskrivande och deltagande reportage, skrivna med inlevelse. Det innebär att journalisten eller författaren ska vara insatt i och ha känsla för de sociala förhållanden och problem som behandlas. I år är det sjunde gången som vi delar ut priset och hittills har 350 000 kronor betalats ut i prispengar.

Från salladsbar till restaurang

Föreningens tanke var från början att det skulle finnas en servering i bottenvåningen på Hebbevillan. Den som fick ansvaret för serveringen och fortfarande har det heter Antoinette Mezher.

Antoinette Mezher

– Innan jag kom till Hebbevillan hade jag en salladsbar och när jag flyttade hit fortsatte jag med samma meny: sallader, pasta och ugnsbakad mat. Vår äppelpaj var väldigt populär som efterrätt. När vi varit igång ett tag föreslog kocken att vi skulle börja laga riktig restaurangmat också. För att kunna göra det byggde Wendelas Vänner om köket så att vi fick ett stekbord och ett separat diskrum. Men det är inte så lätt att driva restaurang. Det är många krav som måste uppfyllas och luncherna ger nästan ingen vinst. Samtidigt har det varit roligt och bygga upp en fin restaurang med fullständiga rättigheter. Och är det roligt att ta emot större och mindre sällskap vid bröllop, studenten, födelsedagar och liknande. Bäst går det på somrarna för då har vi mycket fler gäster och ibland underhållning på uteplatsen.

För ett par år sedan utökade och förbättrade Wendelas Vänner uteserveringen mot kanalen genom att lägga trägolv och sätta upp markiser. Nu vill föreningen ta ett steg till och glasa in uteserveringen. Det skulle göra det möjligt att förlänga sommarsäsongen och ta emot fler gäster och större sällskap. Den som vill veta mer om Wendelas Vänner och deras verksamhet kan gå in på föreningens hemsida: wendelasvanner.se

Text och foto: Göran Rooth

Göran Rooth

Göran Rooth har varit kommunal utredare i 35 år och har vid sidan av jobbet ägnat sig åt fotografering. Startade eget som fotograf och reporter i vintras. Är särskilt intresserad av att skildra vanliga människors unika liv. Är född och uppvuxen i Hölö och bor nu i ett gammalt trähus mitt i Södertälje.