Kulturdelen

Olof Sandahl i grafikverkstaden

Det här reportaget ingår i reportageserien om kulturen kring Maren. De tidigare reportagen handlade om Vendelas Vänner och Strand Galleriet. Nu har jag gjort intervjuer med Anders Hallin och Ulrika Moberg om Södertäljekretsens verksamhet och utveckling. Anders är vice ordförande och kassör och Ulrika har varit anställd i Kretsen under två år.

Kretsens historia

Södertälje Konstnärskrets, som i dagligt tal kallas för Kretsen, verkar för gemenskap mellan Södertälje konstnärer och en aktiv utåtriktad verksamhet. Syftet är att vara ett nav för konstnärerna och skapa ett intresse för konst och Kretsens verksamhet.

Föreningen bildades 1956 på initiativ av konstsmeden och metallslöjdläraren Hans Kumlin. Då var Södertälje fortfarande en småstad, men en småstad i stark industriell utveckling. Det bidrog till att Kretsen växte och blev en mer slagkraftig förening. I samarbete med Södertälje kommuns kulturnämnd kunde flera idéer förverkligas, bl a ett eget galleri i ett rivningshus på Turingegatan 1966. Sedan hösten 1974 har kommunen upplåtit bottenplanet i Gamla Flickskolan som utställningslokal och så småningom också grafikverkstad. Idag har Kretsen ett 80-tal konstnärligt verksamma medlemmar i och kring Södertälje.

Anders Hallin framför sin tavla av Kretsens styrelse

Pågående verksamhet

– Vi anordnar omkring 12 utställningar om året, berättar Anders Hallin, och i grafikverkstaden har vi ett tryckeri och grafikkurser som är öppna både för medlemmar och intresserade Södertäljebor. Årets verksamhet har inte innehållit några revolutionerande händelser utan det är en pågående process med små förändringar. Det handlar om en medlemsbaserad verksamhet som bygger på eget konstnärskap och ideellt engagemang. En stor del av vårt arbete är centrerad kring grafikverkstan. Föreståndaren Olof Sandahl har de senaste tre åren utvecklat verksamheten tillsammans med grafikkonstnärerna i Kretsen. Vi har också fått möjlighet att jobba med boktryck genom att en gammal tryckpress med fem ton typer har hämtats från Karlskrona. Kretsens senaste tillskott är Södertälje Bokbindarförening, som flyttade in i verkstan under hösten. Och så har vi ett konstutbyte med Japanska konstnärer. I september ställde ett 20-tal av dem ut på Saltskog, Konsthallen och Kretsen, och om två år ska vi ha en utställning i Japan. Så det händer ganska mycket i Södertälje Konstnärskrets även utan revolution.

Problem och möjligheter

Konstnärskretsen har samma erfarenhet som Strand Galleriet av en sviktande konstmarknad i Södertälje. Men det gäller även annan konsumtion av traditionell kultur. Datorer och TV slukar folks tid och grundlägger en mer lättsmält kulturdiet.

– Nu för tiden lägger alla ner 110 procent på sina intressen, säger Anders, jobb, familj, hobby, inredning, hälsotrender – allt eller inget! Det räcker t ex inte att motionera utan det gäller att delta i alla lång- och maratonlopp som arrangeras i Sverige varje år! Tid för kultur minskar drastiskt. Och konstföreningarna, som förr fanns överallt minskar nu, vilket märks på konstinköpen. Landsting och kommuner budgeterar bort sina konstköp så att man istället för konst hittar billiga konstplanscher från Ikea på vårdcentraler och skolor.

Det är denna negativa utveckling som gör att Kretsen och många andra ideella föreningar har fått ekonomiska problem. För att dryga ut inkomsterna från medlemsavgifter och försäljningar i Galleriet har Kretsen startat en konstshop. Tanken är att Kretsens målare, skulptörer, krukmakare, textilare och fotokonstnärer ska kunna erbjuda invånarna och företagen i Södertälje kvalitativ konst till hyfsade priser.

– Å andra sidan har Kultur- och fritidskontoret blivit mycket mer aktivt i sitt arbete med föreningarna, säger Anders. Elisabeth Sjökvist och Susanne Bergström fångar upp signaler och önskemål och har en dialog med föreningarna, vilket bland annat Kulturlovsveckan är ett exempel på.

Ulrika Moberg anser att åldersfördelningen bland Kretsens medlemmar är ett allvarligt problem.

– Eftersom huvuddelen av medlemmarna är 50 plus är det de som är i majoritet på utställningarna och kurserna. Därför är det viktigt att göra föreningen attraktiv för en yngre generation genom att sätta unga konstnärer i fokus. Styrelsen försöker visserligen få en ökad åldersspridning bland medlemmarna, men det är inte så lätt att åstadkomma det.

– Det är sant att åldersfördelningen är ojämn och att vi har många äldre medlemmar, medger Anders, men de är långt ifrån ”gamla” utan väldigt aktiva som konstnärer. ”Ung” är ett lika diffust begrepp som ”konst” när det gäller både konst och konstnärer. En av de ”yngsta” konstnärerna när det gäller att våga bryta traditioner och vara aktiv på utställningar är 85-åringen Britta Penje med sin collagekonst. Dessutom har Kretsen en kompetent invalsgrupp med både unga och gamla medlemmar. De senaste åren har de försökt hitta unga konstnärer till inval. Av medlemmarna är två tredjedelar kvinnor och de flesta som ansöker om medlemskap är kvinnor i åldern 35-45 år. Det var också kvinnor i den åldern som gjorde utställningen Inälvor i höstas.

Ulrika Moberg vid en av sina tavlor på Inälvor

Inälvor

En av dessa kvinnor och initiativtagare till utställningen var Ulrika.

– Att vi kallade utställningen för inälvor berodde på att vi tyckte att vi var som små älvor, att vi såg så mycket inåt och vände ut och in på oss själva.

Varje gång vi träffades hade vi vardagliga bekymmer som pockade på och måste ut. Arbetet med utställningen började med att jag sammankallade de yngre kvinnliga medlemmarna och förutsättningslöst frågade om vi skulle göra något tillsammans. Det ville de och det vi gjorde var att uttrycka och bearbeta olika problem vi står inför idag: miljöhot, hållbarhetstänk, diagnostiseringar och mediciner som allt fler stoppar i sig. Ensamheten – att folk sitter och umgås via sociala medier – och att vi inte har tid med det som verkligen är viktigt för att vi har så mycket annat att göra. Och så pratar vi om vårt konstnärskap och vad vi vill göra med det. Vi är alla mammor och har barn och flera av oss är ensamstående. En del av barnen har diagnoser eller andra problem och det är också svårt med skolan och dess brist på resurser. Alla kombinerar vi konsten med arbete, vilket innebär att vi arbetar så lite som möjligt för att få mesta möjliga tid för konsten. Det gör att ekonomin inte så sällan är ganska knaper! Alla struntar vi mer eller mindre i det här med konsumtion. Vi tycker väldigt lika i olika frågor och har ett ganska kravlöst förhållningssätt gentemot varandra så det har inte varit några konflikter mellan oss. Det är behovet av varandra, ärligheten och öppenheten som har gjort att gruppen blivit så kärleksfull och att vi kunnat arbeta så bra tillsammans.

En följd av att alla i gruppen hade tunga saker att hantera i sina liv och så mycket att prata om var att träffarna utvecklades till någon sorts terapisamtal. De upptog så mycket tid att kvinnorna knappt hann jobba med den kommande utställningen. Till slut kom man överens om att utställningen skulle handla om vad som kommit upp när de träffats och hur deras vänskap och ödmjukhet hade växt. På utställningen hade kvinnorna skapat olika rum i ett hem med hjälp av möbelinstallationer som illustrerade deras möten hemma hos varandra. Ett tänt ljus och en kaffekopp som visade närheten, öppenheten och ärligheten mellan dem. Men också ett sovrum med ett nattduksbord fullt med piller och ett flipperspel som innehöll bilder med symbolik kring psykiskt dåliga mål i samhället.

En vision

– En annan sak som vi har drömt om är annexet som ligger bredvid vår lokal, berättar Ulrika. Vad jag förstår är det Telge bostäder som äger det, men man vet inte vad de har för planer för huset. Nu pågår det bara någon danslektion i veckan där och annars står huset och förfaller. Och det är så synd för det skulle kunna bli en jättevacker kulturell mötesplats, där man hunde ha en teater med utomhusscen och ett café med utsikt mot kanalen. Därför vore det en dröm att få tillgång till annexet och jobba med dans, teater, musik och konst. Här skulle människor med olika etnisk och kulturell bakgrund kunna mötas och utbyta erfarenheter.

 Text och foto: Göran Rooth

Göran Rooth

Göran Rooth har varit kommunal utredare i 35 år och har vid sidan av jobbet ägnat sig åt fotografering. Startade eget som fotograf och reporter i vintras. Är särskilt intresserad av att skildra vanliga människors unika liv. Är född och uppvuxen i Hölö och bor nu i ett gammalt trähus mitt i Södertälje.