Kulturdelen

För många år sedan kände jag en kille som hade mördat. Tack och lov sattes han inte bakom lås och bom, vilket hade inneburit ytterligare ett förspillt liv, det var han dessutom för ung för. Han fick fortsätta sin skolgång och ha någon sorts öppen kontakt med folk av övervakande karaktär. Riktigt hur det där organiserades vet jag inte. Däremot att han i ett ungdomsbråk hade råkat döda sin bäste vän. För att han tände till, för att han var berusad och för att bråket ägde rum alldeles invid en låda med knivar.

Jag kom att tänka på honom när jag läste Mats Berggrens senaste bok, Onsdag kväll strax före sju, där titeln syftar på det där datumet och klockslaget som bokens förövare aldrig kommer att bli fri från. Precis som min killbekant då för länge sen, kommer de där sekunderna som förändrade allt aldrig att lämna honom utan förbli förföljande demoner livet ut.

Där slutar liknelserna mellan min kompis från förr och Mats Berggrens yngling.

Ambitiös

Onsdag kväll strax före sju spänner över sex livsöden under kort tid. Men man hinner lära känna personerna och förstå. För oavsett hur älskande familj man växer upp i så kan den aldrig skona sina ungdomar från att måsta konfronteras med den omvärld som är deras. Med mer eller mindre hårda villkor och ju tuffare det är för föräldrarna desto ensammare måste barnen tackla sin värld.

Boken utspelar sig i en förort som Mats Berggren har hittat på och som han kallar Alsta. Det skulle lika väl kunna vara ett av områdena i Södertälje. Där bor många unga och från olika bakgrunder och kulturer. Jag minns inte helt klart om miljön beskrivs som torftig, men jag upplever den så. Betongtunnlar, risiga gångvägar och förfallna lekplatser. Ett halvt bortglömt område med andra ord utan någon hög rankning på statuslistan.

Innehåller mycket

Boken handlar alltså om ett mord, men inte bara. Här finns kärlek, den där första när man bara längtar och drömmer om föremålet för den heta lågan och ser till att vara ungefär på rätt plats i ungefär rätt tid för att eventuellt råka träffas. Här finns mod, killen som vägrar vara med om inbrotten längre och som våga säga nej. Här finns kollisioner mellan olika kulturer, en av tjejerna bär slöja och blir antastad av ditresta rasister som försöker dra den av henne. Här finns de två killarna som planerar stöldturnéer och samtidigt tjejerna som pluggar hårt för att komma in på ett bra gymnasium. Här finns engagerade föräldrar och de som inte orkar. Och så är det då den där killen, han som har en kniv. Och hans kompis.. Att avslöja att en av dem mördas av den andre är inte att förstöra läsningen. Mats Berggren själv öppnar boken med att berätta om mordet. Det är tvärtom spännande är att veta vad som ska hända och följa förloppet till det som oundvikligen måste ske.

Där ligger också styrkan i berättelsen, att den driver framåt, man vill fortsätta läsa. Några svårigheter att hålla isär de olika personerna från varandra upplever jag inte. Det de delar är sin miljö, att de är runt femton allihop och att de känner varandra. I övrigt är de sex helt olika personligheter med sex helt olika förutsättningar och möjligheter.

Vet vad han pratar om

Du verkar väl förtrogen med ungdomslivet i Alsta, Mats Berggren. Har du följt med ungdomar ut?

– Nej, det har jag inte gjort och jag har heller inte bett några högstadieungdomar att läsa. De som finns i boken finns också bara där, de är alltigenom påhittade. Däremot har boken kostat kopiöst med research, jag har läst på om kriminella killar, jag har läst om islam. Jag har intervjuat en polis och ett par socialarbetare, jag har besökt en hip hopare, jag har haft en skrivarverkstad med bara muslimska barn och så vidare. Och så har författaren Gunilla Lundgren, hon som har ordnat så att nobelpristagarna i litteratur får träffa Rinkebybarnen, läst manuset och när hon känner igen sig i miljöerna, då kan jag lita på att de stämmer.

Boken innehåller en hel del förortsslang. Känner du dig träffsäker med den, du är ju ingen tonåring längre?

– Ja, det gör jag. Inte att tala den, det låter bara fånigt. Men att skriva den kan jag. Jag har vid i tidigare böcker anlitat en del ”slangkonsulter”, men det behöver jag inte längre. Det är så här de talar i Alsta och andra förorter idag.

Inifrån flera

Mats Berggren har valt att skildra händelseutvecklingen ur alla sina sex personers synvinkel.

– Ja, jag ville skildra dem alla inifrån och då går det inte att välja att skriva i jag-form utifrån en av dem. Jag-perspektivet ger visserligen flera fördelar, berättaren vet bara det som jag:et vet till exempel. I Blåögd*), där jag skriver i jag-form, där händer en del saker som aldrig blir utredda, eftersom jag:et inte känner till vad som hände och det skapar en sorts gåtfullhet. Men här gick inte det och den så kallat allvetande berättaren, väljer ju å andra sidan också alltid vad hon eller han vill berätta.

Idag, den 13 januari släpps boken och då är också första dag för recension. Vad händer idag?

– Nu brukar ungdomsböcker inte recenseras redan första dan, men jag tycker själv att denna är både bra och viktig så jag hoppas och tror att den kommer att få en del recensioner. Och så planerar vi ett senare event på förlaget (Opal, red anm.), men det är inte riktigt klart vad och när så det kan jag inte avslöja.

Släpps idag

Så det är idag bokhandlarna får packa upp lådan de har haft stående på sitt lager?

– Haha, jag inte vet jag riktigt hur det där går till. Själv har jag haft boken i min hand sen mitten av december, det känns ju konstigt i julhandeln och allt att den inte fanns tillgänglig då, men den finns å andra sidan nästa jul.

Vem hoppas du ska läsa boken?

– Först och främst ungdomar på högstadiet, kanske också på gymnasiet.

Tänker du dig att de ska lära sig något av den?

– Nejnej, några sådana perspektiv har jag aldrig när jag skriver. Jag serverar inte något budskap, jag undersöker ett problem. Och därav får läsaren dra sina egna slutsatser. Den här boken speglar hur det ser ut i Sverige precis just nu. Det kan vara nyttig läsning för vuxna makthavare.

I det senare instämmer undertecknad. Läs boken! Den är dessutom riktigt både spännande och bra. Och när man är klar lägger sig en obehaglig känsla i magen: Är det så här? Herregud, känner politikerna till det? Varför satsar de inte i så fall på föräldrarna och på skolan?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Peder Lindgren

Mats Berggren kommer från Södertälje och arbetade på Scania innan debuterade. Sedan 1987 har han varit författare på heltid. Han skriver både ungdoms- och vuxenböcker.

*) Ungdomsromanen Blåögd kom 1999 och handlar om mod och respekt.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.