Avanti! – marsch mot undergången
Avanti! Så heter Christer Hermanssons senaste roman, eller ska vi kalla den satir, eller samhällskritisk studie, eller kanske bok, rätt och slätt. Det skulle gå att säga vilket som. En bok är det i alla fall, en lockande sådan där redan omslagsbilden antyder att här ser läsaren något hos huvudpersonen som huvudpersonen själv inte riktigt är medveten om.
Christer Hermansson har ett förflutet som bibliotekarie i Södertälje, tillika boende, numera kulturchef i Strängnäs. Hans texter är oftast oförutsägbara, inte så sällan skruvade. Ibland får man nästan kisa lite med ögonen för att hänga med i halsbrytande berg- och dalgångar. Rädd är han inte. Inte buskablyg. Däremot otroligt insatt i kommunal verksamhet. Där är han en klarsynt iakttagare. I Avanti! (italienska = framåt) har han koncentrerat sig på New Public Management, NPM, ett begrepp och en filosofi som många kommuner har anammat i tron att arbetet i en sådan går att effektivisera som vore den en fabrik. Men att tillverka bilar är inte samma sak som att tillhandahålla de mjuka värden som kommunen är satt att ombesörja åt oss. Skola, äldrevård, social omsorg med mera. Han lär vara den förste som tar sig an NPM litterärt.
Onepiece-overall
Och om man anförtror NPM åt en figur som Christer Hermanssons Leonard Lundberg, ja då kläs hela tanken bakom denna effektiviseringsfilosofi av på inpå bara benen. Även om han själv, Leonard Lundberg alltså, går omkring i en bebisoverall på jobbet och pratar med mjukisdjur på sina i tid exakt avmätta arbetsgruppsmöten. Samtidigt som han på något mystisk sätt lyckas manövrera alla misstag till framgångar – för det projekt han är satt att ratta. Åtminstone om man med framgång menar att han pratar ikull den ena höjdaren efter den andra i kommunen och får fria händer. Och så länge ingen ifrågasätter, tja då är det väl bra, då. Eller?
Avanti! Är en hejdlöst rolig bok. På det där bra sättet att skrattet sätter sig i halsen. Ibland uppehåller sig Christer Hermansson farligt nära gränsen där det riktigt roliga i värsta fall skulle kunna falla pladask för att det på något sätt blir för roligt. Men han klarar sig hela tiden och man läser förtjust och kittlad vidare.
Ingrid Sjökvist
Ingrid Sjökvist
Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.
Föregående artikel Kulturen nämndes inte
Nästa artikel Kvinna, moder, vän