Kulturdelen

Mjölktrådarna,80x100cm,olja av Fia Kvissberg

Att bli mamma för första gången är omvälvande. Lyckosamt, omtumlande, kaotiskt, förfärligt, härligt. Alltihop på samma gång. En som har funderat på det här är Fia Kvissberg, konstnär med rötter i Södertälje. I maj har hon vernissage på sin utställning på temat Kvinna – moder – vän, på Edsviks konsthall i Sollentuna.

Det började med Chileresan i fjol, berättar Fia Kvissberg.

– I Pablo Nerudas*) hem, som är omgjort till museum, finns en skulptur som föreställer Maria och Jesusbarnet. De har båda en fågel på huvudet. Den talade direkt till mig, det blev nästan som en andlig upplevelse. Mamman och barnet. Barnet och mamman.

Fia Kvissberg. Foto: Olof Näslund

Faster

I den vevan fick en släkting barn och livet förvandlades till ett kaos för den nyblivna mamman. Amning som inte funkade riktigt, sömnen som uteblev och så vidare.

– Plötsligt kom alla mina egna känslor från min tid som nybliven mamma tillbaks. Den var verkligen kaotisk. Jag hade längtat så oerhört efter att bli mamma. Och efter en lite melankolisk graviditet och jättesvår förlossning var han äntligen här, mitt första barn och jag var så oerhört lycklig. Sen kunde jag inte sova, inte slappna av. Från att ha varit jättelycklig, blev allting bara ett virrvarr av känslor. Jag kommer aldrig att klara av att vara mamma, var den bestående känslan. Jag räcker inte till.

Det är de här känslorna som Fia har gestaltat i den konst hon nu visar. Med ”svarta ammor”, som hon kallar dem, skulpturer och färgrika målningar. Ett sextiotal ska vara med på utställningen, som är hennes hittills största separatutställning. En riktig utmaning, säger hon.

Blue.,120x120cm,olja av Fia Kvissberg.

Moderskap

Ju längre hon hållit på med temat moderskap desto intressantare har det blivit. Bland annat sökte hon upp ett tjugotal konstnärskollegor, alla kvinnor, och intervjuade dem om deras första tid som mamma. En del av citaten från de samtalen finns med i utställningen.

– Mammorna glöms bort i all bebislycka, säger hon. Min egen historia är inte alls ovanlig. Jag längtade och längtade, sen blev det inte som jag föreställt mig. Det jag gick igenom var snarast en identitetskris. Jag ville hålla på med konst, det är ju det som är jag. Men helt plötsligt hade jag en bebis att ta hand om, 24 timmar om dygnet. Så här är det för väldigt många kvinnor, man hinner inte med sig själv. Det är en chock för många.

– Det finns ett tryck utifrån om hur det borde vara att få barn, så mycket tyckande, så många tabun. Men mammans egen upplevelse glöms bort. Det är viktigt att hennes situation uppmärksammas, att vi börjar prata mer om den. Det är min vision att kunna bidra till det.

Utställningen på Edsviks konsthall pågår 13 maj – 4 juni.

Text: Ingrid Sjökvist

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.